Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Ernst Henry Photography

Bilisterna betalar redan för mycket

Regeringen, tillsammans med C och L, sänker skatten på bränsle för att neutralisera effekterna av den överindexering som innebär att skatten automatiskt höjs varje år. Det är dock missvisande att tala om en skattesänkning, då bilisterna inte kommer att betala mindre vid pumpen jämfört med idag.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Bensinskatten ska inte höjas. Det lovade Magdalena Andersson inför valet 2014. I en TV-debatt uttalade hon: ”Det är jättedyrt att tanka bensin som det är, vi ser inget behov av att höja bensinskatten” (Expressen 17/8 2014).

Det dröjde sedan bara ett halvår innan den rödgröna regeringen föreslog höjd skatt på bensin och diesel – S regerar med MP och då får man både ge och ta, hette det. Dessutom skulle de flesta bilisterna bara få knappt 50 kronor mindre i plånboken varje månad, hävdade regeringen (SvD 27/3 2015).

Därefter har skatten höjts flera gånger. 2017 trädde en ny indexering i kraft som innebar att skatten per automatik höjs varje år, utan beslut i riksdagen. Tidigare räknades skatten upp enligt den allmänna prisutvecklingen (KPI), enligt den nya indexeringen räknas den upp med ytterligare två procent. För dem som är beroende av bilen handlar det inte längre om någon ynka 50-lapp som försvinner varje månad.

Den förda politiken har varit ett hårt slag mot de människor som lever på landsbygden där det saknas utbyggd kollektivtrafik och där avstånd till samhällsservice kan vara stora. Många är beroende av bilen inte bara för att ta sig till arbetet, utan också för att kunna handla mat eller för att ta sig till vårdcentralen. Att lämna bilen hemma för att istället ta cykeln är knappast ett alternativ när det handlar om sträckor på flera mil.

Även om behovet av bil är störst på landsbygden underlättar den vardagen även för många människor som bor i städer. Att åka buss eller tunnelbana kan ta betydligt längre tid än att åka bil – i synnerhet om ens arbetsplats och barnens skola ligger i olika riktningar från hemmet.

Då många människor behöver bilen är det svårt att tänka sig att högre skatter ska leda till minskade utsläpp. Behovet minskar inte bara för att skatten ökar, vilket regeringen torde vara medveten om. Höjda bränsleskatter blir således ett sätt att öka statens inkomster, snarare än att minska utsläppen.

Bilen bör, liksom andra trafikslag, stå för sina samhällsekonomiska kostnader. Det gör den dock redan – med råge. För några år sedan utkom Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) med en rapport som visar att personbilstrafiken betalar mer i skatt än vad den kostar samhället, medan andra trafikslag är subventionerade. Forskarna har i beräkningen tagit hänsyn till kostnader för buller, slitage, utsläpp och olyckor. Det finns med andra ord utrymme att sänka bränsleskatten.

Nu ska överindexeringen återupptas, efter att Moderaterna och Kristdemokraterna tillfälligt stoppade den i sin budget som antogs av riksdagen förra året. Samtidigt sänker regeringen, tillsammans med C och L, skatten på drivmedel för att neutralisera effekterna av uppräkningen. Efter flera år av skattehöjningar är det ett steg i rätt riktning.

Det är dock missvisande att tala om en skattesänkning, då bilisterna inte kommer att betala mindre vid pumpen jämfört med idag. I praktiken handlar det snarare om en utebliven skattehöjning. Men bränsleskatten ligger redan på en hög nivå och att klamra sig fast vid den är inte tillräckligt – skatten måste sänkas så att det märks skillnad i vanliga människors plånböcker.