Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Peter Hjörne: Besserwissrarnas paradmarsch

Vänstern ser i krisen nya möjligheter till centralstyrning, reglering och högre skatter. Men mycket kommer att återgå till det vanliga och de som tror att mänskligheten förädlas av pandemin kommer nog att bli besvikna.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Osäkerheten är stor i forskarvärlden om det nya coronavirusets och covid-19:s beskaffenhet. Åsikterna om hur man bäst skall motverka smittspridning går isär mellan olika experter och mellan länder. Också recepten hur samhällena skall öppna på nytt och i vilken takt skiljer sig åt. Det finns ingen manual och inget facit.

De åsiktsskillnaderna är emellertid små jämfört med hur synen på post corona-världen går isär. Hur påverkas samhället, demokratin, världsekonomin, städerna, handeln, politiken, värderingar, livsstilar, kulturen, klimatet, resandet, utrikeshandeln, religionen, hur vi arbetar, industrisystemen, digitaliseringen, företagen, synen på fakta och forskning, ja rent av mellanmänskliga relationer och människans väsen? Allt är "uppe i luften". Inte sällan formas och färgas förutsägelserna av ideologisk hållning. Det man redan tidigare har förkastat antas hamna på historiens sophög och det man önskar, betraktas som en naturlig och ödesbunden nödvändighet. Pandemins följder passas in i en tes.

"På kort tid har vår värld förändrats i grunden. Vi minns de senaste veckorna som om det tillhörde ett annat århundrade, och som om en dörr har stängt sig för alltid", drömde den danske författaren och debattören Carsten Jensen i en kulturartikel i DN. I en annan tyckte han sig förnimma att "universum talar till oss igen". Han ser i andanom hur finanskapitalismen förgörs och hur en bättre värld skapas - en värld där socialdemokratin tar täten.

Den amerikanske historikern Quinn Slobodian ser också möjligheterna till en annan värld.

"Covid-19 har lagt ekonomin i spillror och vi har en kortvarig chans att bygga något nytt... När vi blir befriade från vår karantän kan vi använda lämningarna av vårt gamla samhälle för att bygga nya hus, trädgårdar, lekplatser och, om det behövs, barrikader", skrev han i en artikel på GP Kultur. Emellertid är Slobodian från sin utgångspunkt pessimist: "den glimt av paradiset som blixtrade till i krisen kommer att kvävas", förutser han.

Jensen och Slobodian är inte ensamma om att hoppas och tro på förändrade mänskliga beteenden och en värld i större harmoni, där det goda segrar över det onda. En värld där snöd vinning tvingas stå undan för solidaritet och gemenskap. Där tillväxt ersätts av balans och hållbarhet. Där människor ser vad som verkligen är viktigt och vad som inte är det. Pandemin ses som en existentiell kris som fundamentalt kommer att förändra människans villkor och agerande.

Vänstern ser chansen till en återgång till mer centralstyrning, reglering och högre skatter för att satsa på välfärden. Man menar att marknadsekonomin nu bevistas vara inte bara rå utan också ineffektiv. Privatiseringar och globalisering måste rullas tillbaka. Staten måste återta kontrollen. Globaliseringskritiken har man gemensamt med den nationalistiska högern, som ser en renässans för nationalism och tydligare gränser - i många avseenden.

När den yttre fienden, coronaviruset, besegrats kommer hundratusentals, kanske miljontals liv, att ha gått till spillo. Länders ekonomier kommer att ha skadats allvarligt, företag ha gått under, arbetslösheten ha nått nya nivåer, de redan resurssvaga - individer och länder - ha skadats mest.

Men hur bestående och genomgripande blir effekterna av förödelsen, bortom önsketänkandets rosaröda skimmer?

Självklart kommer människor och länder lära. Vi kommer att utvärdera och förändra. Förändringar som redan pågår, som klimatomställningen och digitaliseringen, accelereras.

Mycket kommer att återgå till det vanliga. Den som tror att mänskligheten förädlas av pandemikrisen kommer nog att bli besviken. Människan kommer att vara lika dubbel till sin natur, lika ond och lika god, som någonsin tidigare - kapabel till både illdåd och stordåd. Med största sannolikhet kommer världen dock att återhämta sig, som den gjort så många gånger förr.

En sak kan vi emellertid vara säkra på om framtiden. Besserwissrarna kommer i efterhand att paradera och vad-var-det-jag-sa:arna tävla i självgod efterklokhet. De tvärsäkra efterhandsanalyserna kommer att stå som spön i backen. Förkastelsedomarna kommer att utfärdas över dem som hade fel, gjorde fel eller fattade fel beslut - hätskt och självrättfärdigt av alla medlemmarna i världens största klubb - de efterklokas förening.

Det innebär inte att till exempel Sveriges krishantering och smittskyddsstrategi inte skall utvärderas, ansvar utkrävas och förändringar vidtas. Men när det görs måste man ha respekt för att beslut fattas med den information som finns tillgänglig vid beslutstillfället, inte med facit i hand.

Samtidigt måste man kunna kräva att den valda vägen hela tiden prövas och omprövas eftersom felaktiga beslut kan kosta liv. Sedan coronapandemin bröt ut har det hela tiden funnits vetenskapligt grundade, kritiska synpunkter och förslag på alternativa handlingsvägar.

Anders Tegnells företrädare, tidigare statsepidemiologen Annika Linde, är en av många som menar att Sverige nu måste tänka om och öka testning och smittspårning.

– Jag tror att det börjar luta åt att den svenska modellen kanske inte varit den i alla avseenden allra smartaste. Men jag måste understryka att jag tyckte att Sverige strategi lät bra från början, så jag kan inte säga vad var det jag sa, sa Annika Linde i veckan.

Frågan är emellertid om beslutsfattarna är öppna för att kritiskt pröva den egna modellen och de egna ställningstagandena. Alla teser måste testas och kvalificerade åsikter brytas mot varandra. Offentligheten blir svag (och farlig) då den inte prövas, diskuteras och ifrågasätts - och om den inte lyssnar!