Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Ernst Henry Photography
Bild: Ernst Henry Photography

Adam Cwejman: Belarus försöker försätta EU i en migrationskris

Belarus ägnar sig just nu åt statssponsrad människosmuggling till Europa som saknar motstycke.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Vid den polsk-belarusiska gränsen pågår just nu ett sorgligt drama. Migranter från norra Irak, med hopp om ett bättre liv i Europa, bussas av belarusiska myndigheter fram till den polska gränsen med syftet att de ska försöka korsa gränsen illegalt.

I augusti avbröt Irak direktflygen till den belarusiska huvudstaden Minsk efter påtryckningar från EU. Men i stället har migranterna tagit omvägen via Dubai, Libanon eller Turkiet för att ta planet till Belarus. Den delen av resan är laglig. Sedan flyttar sig migranterna västerut mot den polska gränsen och Europeiska unionen. Enligt källor till Reuters kommer en stor andel av dem från den kurddominerade staden Shiladze.

Trots att staden befinner sig i den autonoma kurdiska delen av Irak och därför varit förhållandevis säker jämfört med landets centrala och sydöstra delar så är det en plats plågad av fattigdom och utbredd arbetslöshet. Europa är ett lockande alternativ för många av regionens invånare.

Men Polen släpper inte in någon. Den polska gränspolisen har uppgett att under bara ett dygn, mellan söndag till måndag, avvärjdes 222 försök till illegal passage över gränsen in till Polen. Totalt sedan början av oktober handlar det om 11 300 sådana försök. Under hela året rör det sig om fler än 20 000 försök att komma in i landet utan tillåtelse.

Den vitryske diktatorn Alexander Lukasjenko har i praktiken upprättat en luftbro från Mellanöstern till Belarus. Enligt uppgifter som Deutsche Welle tagit del av har Visa-ansökningar till Belarus utlokaliserats till resebyråer i Irak. Det är ingen slump att det just nu är så lätt att få ett visum från Irak till Belarus.

Allt det som just nu händer sker med den vitryske diktatorns godkännande. Det finns gott om film- och fotobevis som tydligt visar att belarusiska myndigheter i praktiken leder migranterna till skogar och den taggtrådsförsedda polska gränsen. Migration används av diktaturen som ett vapen mot Europeiska unionen.

Med tanke på vad diktatorn gjort mot sin egen befolkning är det som sker inte alls förvånande.

I huvudstaden Minsk samlas migranter på torg och busstationer i väntan på vidare färd. Eftersom shoppingcenter och tunnelbanestationer inte tillåter inträde för "turister med ryggsäckar" är de utlämnade till kylan (på natten kryper termometern ned mot en minusgrad). Med sig har många av migranterna barn. Enligt rapporter inifrån Belarus driver de omkring, hungriga och utan någonstans att sova.

Den absoluta merparten vill till Västeuropa, Polen råkar bara vara en etapp på vägen. I ett klipp som delats på Facebook ser man en grupp migranter skandera "Germany". Deras destination råder det ingen tvekan om. Det ser ut som en upprepning av 2015 års migrationskris. Men det finns mycket som talar emot det att en liknande situation kommer att uppstå. Polska gränsskyddet och försvarsmakten har snabbt mobiliserat. Man är förberedd på vad som kan hända eftersom man har facit på hand.

Men det som väntar är en potentiell humanitär katastrof. Migranterna har ingenstans att ta vägen. Framför sig har de den polska gränsen, bakom sig de belarusiska säkerhetsstyrkorna som manar på dem.

Lukasjenko hoppas säkerligen på en återupprepning av den dans som skedde mellan EU och Turkiet efter migrationskrisen 2015. Då erbjöd EU miljardbelopp till Turkiet för att stänga gränsen och ta hand om migranterna från Irak och Syrien. Trots att Lukasjenko inte får ett öre av EU visar han att det med små medel går att provocera unionen, även om det sker till priset av mänskligt lidande och krossade drömmar.

Reaktionen från EU borde givetvis vara ännu hårdare sanktioner mot diktaturen, för att inte tala om ytterligare stöd till den demokratiska oppositionen vars portalgestalt, Svjatlana Tsichanoŭskaja, befinner sig i exil i Litauen.

Att öppna Schengengränsen och ge efter för Lukasjenkos cyniska spel skulle skicka en signal att EU går att utpressa och att människoliv kan användas som spelbrickor för att uppnå det målet. Då kommer diktatorn enbart att bussa in ännu fler personer mot gränsen. Den skyldige i det här dramat är inte migranterna, som enbart söker sig till ett bättre liv, eller de polska myndigheterna, som vidmakthåller EU:s yttre gräns, utan den vitryske diktatorn.