Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Bekämpa jihadismen på samma vis som nazismen

Delar av det offentliga tycks tagna på sängen av de återvändande IS-terroristerna. Men i kampen mot dem får vi inte avskaffa väsentliga delar av rättsstaten, skriver gästkolumnisten Jesper Sandström.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Sverigedemokraterna i Göteborg vill deklarera att inga IS-terrorister är välkomna hit. Kanske inspirerade av Staffanstorps kommunstyrelse som nyligen tog ett liknande beslut. De tillstår att ”det lagliga utrymmet för en kommun att agera på detta sätt troligen är begränsat”. Så är det – av goda skäl.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

I en rättsstat kan inte lokala församlingar utanför rättsväsendet konstatera att ”dina värderingar eller förmodade handlingar är för hemska, du är inte välkommen”. Just här vill SD i Göteborg och M i Staffanstorp rikta bannlysningen mot IS, en organisation som rätteligen är avskydd av alla utom dess anhängare – och om nödvändigt ändra lagen för att göra det möjligt. Men det är tydligt varför sådan lagstiftning dels är oförenlig med vår grundlag, dels riskerar att ge långtgående oönskade effekter. Om den blir verklighet, vad är det då som förhindrar en kommun från att bannlysa andra grovt kriminella? Eller en kommunistisk kommunstyrelse från att fördriva ”farliga högeravvikare”?

Högt uppsatta politiker borde förstå varför rättsstaten är så viktig att vi inte kan avskaffa väsentliga delar av den bara för att vi är tagna på sängen av IS vidrigheter. Impulsen bakom förslaget är inte svår att begripa. Tanken på att de som mördat, lemlästat och förslavat i IS namn återvänder hit och går fria borde injaga både vrede och rädsla hos de allra flesta.

Vad vi kan vi göra då, med vår trögrörliga liberala statsapparat? Retroaktiv lagstiftning säger vissa. Kanske det, men då skulle vi ändå behöva vänta genom två riksdagsval och en grundlagsändring – och det är inte utan anledning retroaktivitet en gång förbjöds. Många av brotten skulle förbli svåra att bevisa, om vi inte samtidigt godkänner lägre beviskrav. Gör vi det ger vi upp väldigt mycket av sådant som tjänat vårt fria samhälle väl i århundraden, för att i bästa fall straffa några hundra.

Det vi kan göra, utan att göra avkall på viktiga samhällsprinciper, är dels att lagföra så många som möjligt enligt de lagar vi har. Utöver det är vi hänvisade till att kväva och krympa jihadismen på samma sätt som vi gjort med dess syskonideologi, nazismen. Att sprida kunskap om dess brott och vidrigheter, så att ingen kan säga att de inte visste. Förslagsvis på samma sätt som gjordes om Förintelsen, i boken ”Om detta må ni berätta”.

Det gäller att hela offentligheten ständigt angriper samt stryper resurser dels till de rörelser som är direkt jihadistiska, dels till de som på andra sätt stödjer fundamentalistisk islam. På precis samma sätt som samhället motarbetat hela den högerextremistiska miljön, även de delar av den som inte handgripligen vill mörda oliktänkande.

Göteborgs stad har genom åren betalat ut hundratusentals kronor till föreningar och moskéer som bjudit in jihadister. Vänds sådant stöd och undfallenhet till aktiv bekämpning är mycket vunnet. Jihadismen har självklart ingen plats i vare sig Göteborg eller något annat civiliserat samhälle, men den bekämpas genom konkret handling, inte genom verkningslös symbolpolitik