Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Ernst Henry Photography

Alice Teodorescu: Behandla alla elever lika - oavsett bakgrund

Problemen i svensk skola förklaras ofta med den växande segregationen. Men lösningen handlar om att göra alla skolor attraktiva, att höja lägstanivån. Det görs bäst genom att samma krav ställs på alla elever, oavsett bakgrund.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Finns det en särskild punkt då en skola blir segregerad? På Institutet för framtidsstudier analyseras segregation ur olika perspektiv. En studie undersöker om det går att hitta en viss nivå av etnisk mångfald på en skola som gör att elever med svensk bakgrund byter skola eller helt undviker att söka sig till den.

I en av studierna analyseras hur den etniska sammansättningen på flera högstadieskolor i Stockholm förändrats under en tolvårsperiod. Ett index över hur "utländsk" en skola uppfattas konstruerades. Forskarna fann ett samband mellan ett högt index och en stor nedgång i andelen elever med svensk bakgrund.

Studien fann däremot ingen specifik punkt där en skola blir segregerad. I stället tycks det variera från skola till skola beroende på andra faktorer, såsom föräldrarnas medelinkomst och omgivningen i övrigt. Däremot fann man, föga förvånande, att det i Sverige råder ett starkt samband mellan skolsegregationen å ena sidan och bostadssegregationen å andra sidan.

I veckan presenterade SVT en granskning av segregationen i den svenska skolan. Av sammanställningen följer att var fjärde elev i Sverige har utländsk bakgrund, samtidigt som fördelningen av dessa elever mellan skolorna är ojämn. I praktiken innebär det att det kan finnas skolor där bara några procent av eleverna har utrikes bakgrund medan uppemot 90 procent kan ha sådan bakgrund på andra skolor - i samma kommun.

Sammansättningen på skolorna styrs primärt av närhetsprincipen men till viss del också av det fria skolvalet. Enligt Skolverkets rapport är det emellertid svårt att få elever att välja en annan skola än den som ligger närmast hemmet.

Därmed kan det, från vissa håll så utskällda fria skolvalet faktiskt bli en utjämningsfaktor för de elever som inte har möjlighet att byta bostadsområde men som vill gå en i en annan skola än den närmaste. Men eftersom många elever avstår från att välja, av okunskap eller av andra skäl, bör det aktiva valet av skola göras obligatoriskt.

Samtidigt är det viktigt att påminna om att skolor med många elever med utrikes bakgrund inte är predestinerade att hålla låg kvalitet och därmed anses oattraktiva. Till Internationella Engelska skolan köar i dag 190 000 barn. Elevsammansättningen är mer blandad avseende nationell bakgrund på IES-skolor än på den genomsnittliga skolan samtidigt som behörigheten till gymnasiet är högre, också för de elever vars föräldrar saknar eftergymnasial utbildning.

Ett annat lyckat exempel är Hovsjöskolan i Södertälje som förekom i statsministerns regeringsförklaring. Skolan hamnar bland de 15-20 mest segregerade kommunala skolorna i landet om man tittar till andelen elever med utrikes påbrå och föräldrarnas utbildningsnivå. Ändå har skolan sedan bottenåren 2010/2011 vänt den negativa trenden med sjunkande skolresultat.

Att många föräldrar, med olika slags bakgrund, aktivt väljer bort vissa skolor handlar i de flesta fallen sannolikt inte om att man har något emot eleverna som går där. Elever av viss härkomst eller bakgrund är inte per definition ordningsamma eller stökiga. Problemet är snarare att det på vissa skolor med hög sammansättning av elever med utrikes bakgrund har funnits en tolerans för beteenden som aldrig hade accepterats på skolor med hög andel svenskfödda.

I veckan utsågs Hamid Zafar, tidigare rektor för Sjumilaskolan i Biskopsgården i Göteborg och kolumnist på denna ledarsida, till Årets svensk av magasinet Fokus. En värdigare vinnare är svår att hitta, Zafars insatser för att vända elevernas resultat, och därmed framtid, kan inte överskattas.

När Expressens politiska redaktör Anna Dahlberg i fjol intervjuade Zafar om sitt arbete berättade han om hur han skrämts av den rådande ängsligheten och samhällets rädsla inför invandrarungdomar i svenska skolor. Känslor som resulterat i en ovilja att ställa de krav som annars hade ställts (18/8-2018).

Det Hamid Zafar, Internationella Engelska skolan och Hovsjöskolan i Södertälje visar är följande: Skolor blir attraktiva om det råder arbetsro, nolltolerans mot dåligt beteende och skadegörelse, fokus på svenska språket och på undervisningen. Med andra ord, framgångs uppnås när det ställs samma krav på alla elever oavsett varifrån de kommer.

Det är dessa, tämligen självklara åtgärder, som ska vara i fokus. När de inte kommer på plats kommer människor, helt rationellt, att hitta vägar för att kringgå kaoset. Samhällets reaktion får då inte bli inte att tvinga de studiemotiverade att gå kvar i dåliga skolor (som borde ha stängts ner för länge sedan), eller att skuldbelägga de som ser sig nödgade att söka sig bort. Det är nämligen inte de skötsamma elevernas ansvar att "lugna" eller motivera de stökiga - det är skolans.

Segregationen är ett faktum, i skolan likväl som i resten av samhället. Det är en ny verklighet att navigera i för medborgare och beslutsfattare. I Sverige som länge genomsyrats av ett starkt jämlikhetsideal blir uppvaknandet hårt. Dessvärre kommer segregationen ytterligare att fördjupas om Sverige fortsätter att föra en migrationspolitik som inte tar hänsyn till samhällets förmåga att absorbera, det vill säga att integrera, människor. Lösningen är inte att sprida ut problemen eller att begränsa människors frihet så att försämringen får bäras mer solidariskt. Lösningen måste vara att höja lägstanivån och att sluta särbehandla människor på basis av deras bakgrund.