Förra året riktades skarp kritik mot en somalisk lokalförening i Borlänge. Föreningen Umis anklagades för kränkande behandling och kvinnoförtryck. Män är värda mer än kvinnor. Och kvinnors uppgift är att hålla rent på toaletten. Det var några av de exempel centerpartisten Nasteho Mohamed lyfte fram när hon kritiserade Umis för att bidra till den klankultur hon vill fly ifrån (DT 18/11-2020).
Kritiken fick Allmänna arvsfonden, som finansierar ett av föreningens projekt, att inleda en granskning av verksamheten. I mitten av januari 2021 meddelade sedan arvsfonden att föreningen beviljats fortsatt stöd. Föreningen hade tagit avstånd från det Nasteho Mohamed vittnat om, enligt fonden.
I veckan avslöjade dock SVT:s Uppdrag granskning att Allmänna arvsfonden gett Umis instruktioner om hur föreningen ska klara granskningen (SVT 25/1). En tjänsteman från fonden mejlade Umis och bad om ett ställningstagande som tar avstånd från kritiken som riktats mot föreningen. Det sker sedan i ett mejlvändande svar och dagen därpå beviljades Umis stöd på uppemot en miljon kronor för verksamhetsåret 2021. Under arvsfondens granskning av föreningen tog man heller aldrig kontakt med Nasteho Mohamed.
Veckans avslöjande om Allmänna arvsfonden visar ett nytt bottennapp i den trista skildringen av hur vårdslöst våra offentliga medel strösslas över det svenska föreningslivet, oavsett om det direkt rör sig om våra skattepengar eller om enskilda människors sista besparingar som inte funnit några arvingar. I det sistnämnda fallet skulle man kunna förvänta sig en extra hög grad av försiktighet. Men Arvsfonden har visat sig dras med samma brister som övriga bidragsgivande myndigheter och statliga aktörer.
Häromveckan var Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) tvungen att dra in stödet till två azerbajdzanska föreningar på grund av samröre med bland annat diktaturen i Azerbajdzjan. Sedan tidigare har myndigheten varit tvungen att stoppa verksamhetsstöd till extremistkopplade organisationer som det numera nedlagda Sveriges unga muslimer (SUM).
Liknade problem återfinns vad gäller skattestödet till studieförbunden. Studieförbundet Ibn Rushd är fortfarande bidragsmottagare hos det skattefinansierade Folkbildningsrådet, detta trots förbundets tidigare samröre med exempelvis rasistiska och islamistiska Milli Görus-rörelsen.
Slutligen har vi således Allmänna arvsfonden som alltså aktivt hjälper en förening anklagad för klankultur och kvinnoförtryck att erhålla stöd från fonden. Det är förvisso inte särskilt konstigt, fonden har tidigare kritiserats för en rad omständigheter som skadar dess förtroende. Riksrevisionen har kritiserat bristfällig redovisning och fonden har delat ut projektbidrag till SUM och Ibn Rushd.
En ny, borgerlig regering måste göra upp med det bidragsindustriella komplexet. Genom åren har islamister, antidemokrater och kvinnoförtryckande föreningar kunnat fiska till sig offentliga medel utan några större problem. Lagstiftarna har försökt lappa och laga systemet med skärpta demokrativillkor men återkommande gånger avslöjas att problematiska aktörer ändå lyckats erhålla bidrag.
Vad gäller arvsfonden är frågan varför inte medlen främst går till att exempelvis ersätta brottsoffer, stärka vården eller att det bara går direkt in i statskassan. Målet måste hur som helst vara att stoppa professionella bidragsentreprenörer från att utnyttja de statliga bidragsgivarnas vårdslöshet med folks pengar.
