Den 24 april varje år uppmärksammas folkmordet på armenier som begicks i det dåvarande Ottomanska riket. Genom avrättningar och tvångsdeporteringar mördades omkring 1,5 miljoner människor.
De så kallade ungturkarna tog makten i det ottomanska riket år 1908 med ambitionen att skapa ett etniskt och religiöst homogent rike. Armenier, assyrier, syrianer, pontiska greker och kaldéer – alla blev de offer för att de var kristna minoriteter.
Armenierna tvingades ut på dödsmarscher i den syriska öknen. Omkring 300 000 sägs ha dött under den brutala färden till den syriska byn Deir ez-Zor. Vittnen talade om vägar fyllda av lik. Byggnader sattes i brand med levande människor inlåsta. Kristna kvinnor togs som slavar och barn tvångskonverterades till islam.
Allt fick sin början den 24 april år 1915. Då greps ett hundratal armeniska intellektuella i Istanbul. De flesta fördes bort till fångläger för att avrättas.
Nu har det gått 101 år sedan folkmordet inleddes. Än i dag förnekar Turkiets politiska ledning att ett folkmord inträffade. Alla försök att ens uppmärksamma frågan anses skända den turkiska nationen.
2005 åtalades Nobelpristagaren Orhan Pamuk för att ha ”förolämpat turkiskheten” bara för att han pratat om det armeniska folkmordet. Kollegan Hrant Dink ställdes också inför rätta 2006 för sitt engagemang i frågan. Han mördades sedan av en turkisk nationalist.
Turkiets förnekelselinje bidrar även till osämja i närområdet. Landet har en kylig relation med grannlandet Armenien. Folkmordet år 1915 och Armeniens militära konflikt med Turkiets nära bundsförvant Azerbajdzjan har länge utgjort ett hinder för en normaliseringsprocess länderna emellan.
Turkiet nöjer sig dock inte med att förneka folkmordet. I veckan avslöjade TV4 att den turkiska ambassaden i Sverige försökt stoppa sändningen av dokumentären ”Seyfo 1915 - Det Assyriska folkmordet” i TV4 Fakta. Arif Gülen, pressansvarig vid den turkiska ambassaden, skriver i ett mejl att han har full respekt för yttrandefriheten men att TV4 bör förmedla en ”objektiv” bild av historien.
Den objektiva bilden enligt Gülen är att många kom att lida under det ottomanska rikets slutskede.
Så talar en sann folkmordsförnekare. När armenier tvingades ut på dödsmarscher i öknen menar den turkiska ambassaden att det bara var en svår tid för det ottomanska riket.
Tänk om den ursäkten skulle ges för alla de brott mot mänskligheten som skett under 1900-talet? Bara tanken är motbjudande och oacceptabel.
Turkiet har ingen rätt att diktera innehållet i svensk television. Det kanske är normalt för den turkiska regimen, som fängslar journalister och åtalar satiriker, men i Sverige är det otänkbart. Det borde personalen på den turkiska ambassaden förstå.
