Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

I en stadsdel kan det finnas resurser för särskilt stöd, samtidigt som det saknas i en annan del av staden.

Bawar Ismail: Bawar Ismail: Adressen ska inte avgöra skolans kvalitet

Göteborg har fått kritik för brist på särskilt stöd till elever. Stadsdelarna bör överlämna ansvaret till en central skolnämnd.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Göteborg är sämst i landet på att erbjuda särskilt stöd till stadens elever (GP 29/3). Under förra året fick staden kritik av Skolinspektionen för sina brister vid 38 tillfällen.

Det är främst föräldrar i välbärgade områden, med en hög andel invånare med eftergymnasial utbildning, som följer upp sina barns skolsituation och anmäler fel och missförhållanden till Skolinspektionen. Stadsdelarna Örgryte-Härlanda, Majorna-Linné och Västra Göteborg stod för nästan hälften av de sextiotal anmälningar om särskilt stöd som inkommit till Skolinspektionen.

Det kan finnas olika förklaringar till varför resursstarka stadsdelar har mer anmälningsbenägna invånare än andra. Kanske handlar det om graden av insyn i hur systemet fungerar, kunskap om rättigheter, men också vilka krav man som medborgare ställer på det allmänna.

Enligt Skolinspektionen finns det områden där föräldrar sällan är benägna att anmäla skolan, förmodligen för att de saknar information om hur de ska gå tillväga. Därför satsar Skolinspektionen nu på en informationskampanj, bland annat i de skolor som myndigheten besöker, för att uppmärksamma vad som kan göras om man som förälder upplever att något är fel.

En brist i Göteborg kan härledas till skolorganisationen. I dag tilldelas kommunens stadsdelsnämnder resurserna. Ledarsidan har upprepade gånger kritiserat systemet för att det inte skapar en god fördelning av resurser till stadens skolor. En blocköverskridande utredning arbetar just nu med att se över huruvida kommunen bör avveckla den nuvarande skolorganisationen och i stället upprätta en central skolnämnd som har ansvaret över alla stadens skolor. Det har redan skett i Malmö och Stockholm.

”Elever som har svårigheter i skolarbetet ska få den hjälp de behöver”, skrev samtliga enhetschefer för utbildning i Göteborgs stadsdelar (GP 24/3). Ett sådant löfte kräver också att kommunen tillhandahåller de resurser som skolorna behöver. När resurserna tar slut sätter det stopp för särskild hjälp till behövande elever. På Brunnsboskolan avvecklades (de) små stödgrupper när skolan inte fick tillräckligt ekonomiskt stöd (GP 29/3). Det får inte ske, inte när alla elever ska garanteras en likvärdig utbildning.

Det råder stora skillnader mellan olika skolor. I en stadsdel kan det finnas resurser för särskilt stöd, samtidigt som det saknas i en annan del av staden. I ett sådant läge är det olämpligt att tio olika stadsdelar ansvarar för sina respektive skolor. Om något bidrar systemet bara till att upprätthålla en ojämlik skola där det är hemadressen som avgör vilken kvalitet på skolgången som eleverna får, beroende på hur engagerad föräldrarna eller stadsdelspolitikerna är. Den rödgrönrosa majoriteten måste säkerställa att de elever som behöver särskilt stöd också får den hjälp de behöver. För ingen elev ska behöva känna sig övergiven i klassrummet.