Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Bawar Ismail: Bawar Isamail: Fäll regeringen, Alliansen!

LEDARE: Miljöpartiet har visat att de inte är regeringsdugliga. MP-krisen har nu smittat av sig på Socialdemokraterna.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Det går dåligt för regeringen. DN/Ipsos aprilmätning visar att Miljöpartiet och Socialdemokraterna sjunkit till 29,2 procent (DN 26/4). Moderaterna får 28,1 procent vilket gör dem nästan jämnstora med Stefan Löfvens samarbetsregering. Allianspartierna får tillsammans 43,8 procent av väljarstödet. MP-krisen tycks därmed ha slagit till hårdast mot Löfven. Socialdemokraterna tappar 4,5 procentenheter och landar på 24,4 procent. Miljöpartiet svävar kring 4,8 procent.

Regeringssamarbetet mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet funkar inte. Det är så dysfunktionellt att till och med Aftonbladets socialdemokratiska ledarsida anser att ”det blev inte riktigt som Stefan Löfven hade tänkt sig, det här med Miljöpartiet” (27/4).

Nej, det blev det verkligen inte. Stefan Löfven hade förmodligen förväntat sig att Miljöpartiet snabbt skulle anpassa sig till regeringsmakten. Höstens flyktingkris prövade miljöpartisterna hårt, som trots alla löften om öppenhet gick med på att strama åt den svenska migrationspolitiken till EU:s lägstanivå.

Men så brast allt under Kaplanaffären. Bostadsministerns närvaro på en middag, där även de fascistiska Grå Vargarna var representerade, blev startskottet på vad som ser ut att bli en miljöpartistisk implosion. Mehmet Kaplans uttalanden om Israel och samröret med islamister blev till slut för mycket vilket ledde till att bostadsministern slutligen lämnade regeringen. I en annan värld hade det tagit slut där, men i stället har historien följts av en mycket oskicklig krishantering.

Först skyllde miljöpartisterna på medierna. Till och med språkrören beklagade sig över den ”mediala bilden” av Kaplan. Och när det uppdagades att Yasri Khan, som var nominerad till Miljöpartiets partistyrelse, inte skakade hand med kvinnor, förklarade Gustav Fridolin att han inte hade insett att kvinnor kunde ta illa upp av det. Som om det inte var illa nog hade en nära medarbetare till Fridolin försökt styra innehållet i ett inslag i SVT Aktuellt.

Och mitt i allt detta skapade det andra språkröret Åsa Romson internationella rubriker när hon benämnde terrorattentaten den 11 september 2001 som en olycka.

Efter alla turer har nu språkrören ställt sina platser till förfogande inför Miljöpartiets stundande kongress i maj. Regeringen Löfven riskerar därmed att förlora två tunga statsråd. Röster har redan höjts för att Romson bör bytas ut. Under de kommande veckorna kommer nyhetsflödet att fortsätta domineras av hypoteser kring vad som kan ske på partiets kongress.

Krisen har bevisat att Miljöpartiet inte är ett regeringsdugligt parti. Språkrören har i sin tur visat på bristande omdöme, dels genom att lyfta fram Mehmet Kaplan som minister, dels då de fortsatt att försvara honom efter hans avgång.

En pressad Löfven fortsätter dock att hålla samarbetet om ryggen.

Men det får räcka nu. Den rödgröna regeringen har skämt ut sig tillräckligt mycket. Sverige behöver en regering som kan navigera landet genom en historiskt svår flyktingsituation, bostadsbrist och utanförskap. Allianspartierna bör på allvar fundera om det inte är läge att fälla regeringen.