Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Karin Pihl, ledarskribent Bild: Anders Ylander

Barn har rätt till mer än ett piller när de mår dåligt

Ångest och depression är en av vår tids största folkhälsoproblem. Utan en rejäl satsning på samtalsterapi lär utvecklingen fortsätta. Särskilt illa ställt är det bland barn och unga.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Förra veckan medverkade jag i ett panelsamtal som till stor del handlade om psykisk ohälsa bland unga. En av deltagarna hade arbetat som skolkurator och berättade om de problem som barnen upplevde. En pojke var orolig för att hans betyg inte skulle räcka för att komma in på läkarlinjen. Han var tio år och gick i femte klass. Han hade inte ens börjat få betyg, men ändå var han orolig.

Den psykiska ohälsan ökar. 2019 behandlas tio procent av befolkningen – alltså en miljon svenskar – med antidepressiva läkemedel. Det innebär en fördubbling sedan början av 2000-talet, rapporterar SVT (27/11).

Sverige ligger i topplistan över de länder där flest människor medicineras för psykiska besvär som depression. Just barn och unga vuxna står för den största delen av den ökade utskrivningen av antidepressiva mediciner. Bland barn i åldrarna 10 till 14 har läkemedelsbehandlingen tredubblats på tio år (DI 16/3).

Självklart kan det i många fall vara motiverat att behandla depression och ångest med läkemedel. Antidepressiva mediciner har hjälpt tusentals människor. Det har troligtvis gjort att förekomsten av självmord minskat, säger Bo Runeson, professor i psykiatri, till SVT.

Ändå är siffrorna nedslående. En av orsakerna till att antidepressiva mediciner skrivs ut i så stor omfattning är att allmänläkarna på vårdcentralerna inte har så mycket annat att erbjuda någon som söker vård för depression och ångest. Köerna för att träffa en psykolog eller samtalsterapeut är så långa att vårdcentralerna oftast inte har något annat alternativ, visar en genomgång som Dagens industri gjorde i våras (16/3). I Göteborg kan primärvårdens köer till psykologsamtal vara så långa som ett halvår, enligt en granskning som GP gjorde för några år sedan (22/12 2015).

Köerna till barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) är särskilt långa. Enligt Socialstyrelsen har väntetiderna ökar radikalt de senaste åren. Andelen som fick en första kontakt inom 30 dagar uppgick 2012 till 90 procent. 2018 fick endast sex av tio ett besök i tid. I Västra Götaland har inte ens hälften – 47 procent – av vårdsökande barn och unga fått kontakt med vården inom tidsramen 2019.

Självklart kan det vara motiverat att ge en tioåring psykofarmaka om det bedöms vara nödvändigt. Självklart kan det vara så att en mer öppen kultur om psykisk ohälsa leder till att de som tidigare inte skulle ha sökt vård nu gör det. Men det räcker inte som förklaring. Det måste vara någonting i barnens vardag som skapar utbredda känslor av ångest och depressiva tillstånd.

Enligt Folkhälsomyndigheten kan detta delvis förklaras med ökad stress i skolan och oro över den framtida arbetsmarknaden. Upplevelsen verkar vara att den som inte får toppbetyg från gymnasiet – och ska man ha det, måste man välja rätt gymnasium – inte heller kan räkna med ett jobb i framtiden. Utan en känsla av trygghet mår alla dåligt. Särskilt barn. Svårare än så är det inte. Men dessa oroskänslor ska i första hand inte behandlas med läkemedel.

Det är något allvarligt fel i en kultur där tioåringar drabbas av karriärstress. Vuxenvärldens budskap till de unga kan inte vara: Välkommen till vuxenlivet. Här är du ensam i ett kaos av otrygghet. Mår du dåligt av det kan du få ett piller.