Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1999 bombade Nato den serbiska huvudstaden Belgrad, däribland stadens broar.  Bild: Darko Vojinovic
1999 bombade Nato den serbiska huvudstaden Belgrad, däribland stadens broar. Bild: Darko Vojinovic

Håkan Boström: Balkan kan bli Putins nästa spelplan

Några av länderna på västra Balkan är fortfarande vare sig medlemmar i EU eller Nato. Serbien är en nyckelspelare för om utvecklingen på Balkan ska stabiliseras eller ej. Kommer Belgrad att alliera sig med Ryssland eller Väst?

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Den ryske presidenten, Vladimir Putins, reaktion på Sveriges och Finlands Natoansökan har varit relativt mild. Bakslaget, ur Moskvas synpunkt, har snarast viftats bort som en icke-händelse från ryskt håll. Nordeuropa betraktas trots allt i huvudsak som en stabil del av den säkerhetspolitiska kartan.

Annorlunda är det med Europas sydöstra hörn, Balkan. Sedan 1800-talet har Balkanhalvön utgjort ett politiskt spänningsfält mellan stormakterna. Historiskt: Österrike, Ryssland och Turkiet. I dag: EU/USA och Ryssland.

2016 greps ett tjugotal serber i Montenegro anklagade för att ha planerat en statskupp i det lilla bergslandet. Syftet skulle ha varit att förhindra Montenegros Natoansökan och enligt landets riksåklagare initierades kupplanerna från Ryssland (SR 30/11 2016). Exakt vad som hände är dock fortfarande omstritt. Den dåvarande oppositionen anklagade regeringen för att ha iscensatt en så kallad falskflaggsoperation för att vinna valet.

Balkan kryllar av anklagelser om spel bakom gallerierna, där västmakterna eller Ryssland på olika sätt anses försöka påverka politiken. Serbien har av tradition varit allierat med Ryssland – vilket bland annat var en starkt bidragande orsak till utbrottet av första världskriget. I dag är Serbien delat. Å ena sidan hägrar EU-medlemskap med alla de ekonomiska fördelar det kan innebära. Å andra sidan finns starka kulturella och religiösa band till Ryssland. Moskva stödde också Serbien under det jugoslaviska inbördeskriget på 1990-talet.

Serbiens roll under 1990-talskriget är den främsta orsaken till att flera av länderna på västra Balkan i dag inte är med i vare sig Nato eller EU. Av de tidigare jugoslaviska republikerna är det bara Kroatien och Slovenien som är EU-medlemmar. Inte heller Albanien är med i EU. Albanien, Nordmakedonien och Montenegro har dock nyligen gått med i Nato.

Förenklat kan man säga att serberna anser sig ha blivit orättvist utpekade som ”skurkar” under Jugoslavienkrigen 1991-95 och 1998-99. I Bosnien var det onekligen bosnienserberna som stod för de värsta övergreppen, de hade också ett militärt övertag. Men i Kroatien var det i stället främst serber som slutligen fördrevs.

Det som skapat den största bitterheten i Serbien är emellertid Kosovo-kriget 1998-99 där albanska beväpnade separatister – som ville bryta loss Kosovo från Serbien – fick militärt stöd av Nato. Bakgrunden var att väst och Nato hade fått hård kritik för sin passivitet under kriget i Bosnien. Genom att ingripa i ett tidigt skede ville Nato förhindra en etniskt resning riktad mot de militärt underlägsna albanerna.

Samtidigt var det uppenbart att Nato på detta sätt la sig i ett självständigt lands inre angelägenheter och dessutom stödde ett väpnat uppror – något Moskva ofta utnyttjat i sin propaganda för olika ingripanden i grannländerna även när likheterna haltat betänkligt. Att Nato bombade Serbiens huvudstad, Belgrad, satte hur som helst djupa spår hos serberna.

I dag är som sagt Serbien delat i sina sympatier. Eller rättare sagt har landet olika intressen att ta hänsyn till. Den sittande presidenten, Aleksandar Vucic, har likt ledarna för Ungern och Polen anklagats för auktoritära tendenser, men försöker samtidigt gå en balansgång mellan Ryssland och väst.

Det finns goda skäl för EU att hålla utvecklingen i Belgrad under uppsikt. Serbiens bägge grannländer Bosnien och Kosovo präglas av starka spänningar som hålls tillbaka främst tack vare internationell militär och administrativ närvaro (Nato och FN i Kosovo, EU i Bosnien). Skulle situationen förvärras skulle Serbien lätt kunna dras med, vilket givetvis skulle utnyttjas av ett försvagat Ryssland som söker varje tillfälle att stärka sin förhandlingsposition gentemot EU.