Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Baconskivor visar på stora brister inom vetenskapsjournalistiken

Nästa gång du läser om en ny koststudie i tidningen bör du tänka på att sannolikheten för att resultaten faktiskt stämmer dessvärre är väldigt låg.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Nyligen publicerade den vetenskapliga tidskriften International Journal of Epidemiology en artikel där ett forskarlag hade studerat sambanden mellan specifika typer av matvanor och senare risk för ändtarmscancer bland cirka en halv miljon britter (Bradbury m.fl., 2019). Vetenskapsjournalister på flertalet internationellt tongivande mediehus tycktes vara väldigt imponerade över fynden då nyhetsrubrikerna tydligt varnade läsarna för att en daglig konsumtion av tre baconskivor jämfört med en baconskiva var förenad med en 20-procentig riskökning för ändtarmscancer. Denna relativa riskökning verkar möjligtvis vid den första anblicken vara hög, men utan att veta den absoluta risken i befolkningen är värdet tämligen ointressant.

Låt oss gräva lite djupare i siffrorna. Det visade sig att bland de som uppgav att de hade konsumerat motsvarande en baconskiva om dagen hade blott 0,40 procent fått ändtarmscancer. Förekomsten av ändtarmscancer bland de som hade rapporterat en konsumtion som motsvarade tre baconskivor var istället 0,48 procent. Rubrikerna var förvisso korrekta då den relativa riskökningen således uppgick till 20 procent. Samtidigt kan de alarmistiska rubrikerna betraktas vara missvisande då över 99 av 100 deltagare i båda dessa grupper inte utvecklade ändtarmscancer under studiens gång.

Epidemiologiska studier av kostvanor och dess konsekvenser får i regel mycket uppmärksamhet i media och fynden är ofta motstridiga. Detta beror till stor del på att sådana typer av studier är notoriskt vanskliga att genomföra. I en svidande kritik av fältet, som publicerades i den ansedda medicinska tidskriften JAMA förra året, noterade John Ioannidis, professor vid Stanfords universitet, att dessa brister har lett till att allmänheten har fått en negativ bild av vetenskapen. Många studier som genomförs i dagsläget har varken representativa urval eller är informativa vad orsakssamband beträffar.

Av det skälet rekommenderar Ioannidis att fler storskaliga experimentella studier genomförs med långtidsuppföljning.

En annan viktig begränsning utgörs av själva kostmätningen. I många studier får deltagarna själva skatta sitt kostintag vid ett enskilt tillfälle. Detta är problematiskt då vi människor generellt sett är dåliga på att beakta allt som vi får i oss, vilket även inkluderar kortare tidsspann som ett dygn. Minns du själv vad du brukar få i dig en genomsnittlig dag? Hur mycket varierar du din kosthållning under veckorna? Har din kosthållning förändrats under de senaste 10 åren eller har du haft längre perioder där du har ätit mer eller mindre bra? Intressant nog har vissa studier visat att samma mätinstrument kan ge väldigt olika resultat beroende på om deltagarna själva fyller i uppgifterna på nätet eller om en intervjuare ställer samma frågor (Liu m.fl., 2011).

Nästa gång du läser om en ny koststudie i tidningen bör du tänka på att sannolikheten för att resultaten faktiskt stämmer dessvärre är väldigt låg.