Bör vi omvärdera kolonialismen?

Utan att förneka kolonialismens brutala historia har flera forskare på senare tid börjat ifrågasätta den negativa bilden av kolonialismens långsiktiga konsekvenser, skriver månadens akademiker Andrej Kokkonen.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS
|

Diplomaten Ingmar Karlsson hävdar i en nyutkommen bok att Mellanösterns problem kan spåras tillbaka till Sykes-Picot-avtalet 1916, då England och Frankrike delade upp resterna av det Osmanska imperiet mellan sig. Karlssons påstående passar väl in i den populärvetenskapliga bilden av kolonialismen: Kolonialismen var inte bara brutal, den lade också grunden till många av de problem vi ser i världen i dag.

Utan att förneka kolonialismens brutala historia har flera forskare på senare tid börjat ifrågasätta den negativa bilden av kolonialismens långsiktiga konsekvenser. Gemensamt för studierna är att de hävdar att kolonialismen hjälpte till att sprida västerländska institutioner och idéer som sedan bidrog till en positiv politisk och ekonomisk utveckling i de forna kolonierna.

ANNONS

Statsvetaren Jacob Gerner Hariri argumenterar till exempel för att Mellanösterns väldokumenterade demokratiska underskott – tvärtemot vad Karlsson påstår – kan förklaras med regionens brist på kolonial historia. Hariri menar att stater som tidigt utvecklade avancerade offentliga institutioner var relativt väl rustade att stå emot koloniseringsförsök. Om de ändå koloniserades styrdes de oftast med olika indirekta former av kolonialt styre, vilka påverkade statsbyggandet i relativt liten utsträckning. Västerländska idéer om parlamentarism och rättsstat fick därför aldrig fäste i sådana stater. Det fick de dock i regioner där kolonialismen var mer framgångsrik, som Amerika. Hariri visar att Mellanösterns demokratiska underskott kan förklaras om man kontrollerar statistiskt för dessa skillnader i politisk historia.

Enligt Daron Acemoglu, Simon Johnson och James A. Robinson kan skillnader i ekonomisk utveckling i världen i dag förklaras på samma sätt. I en av de mest citerade nationalekonomiska artiklarna de senaste åren utnyttjar de faktumet att europeiska kolonisatörers överlevnadschanser varierade kraftigt mellan kolonier för att mäta det koloniala inflytandet. I vissa kolonier dog kolonisatörerna i drivor i tropiska sjukdomar och tvingades lita på lokala ombud och institutioner för att styra. I andra kolonier kunde de leva nästan som hemma och bygga upp samhällen baserade på hemländernas politiska och ekonomiska institutioner. Författarna visar att den senare typen av kolonier i dag är mer rättssäkra och rikare än kolonier där dödligheten för kolonisatörer var hög.

ANNONS

Även fredlig export av västerländska idéer och institutioner har påverkat mottagarländerna positivt. Statsvetaren Robert D. Woodberry visar till exempel att den historiska förekomsten av protestantisk missionärsverksamhet - som är intimt förknippad med kolonialismen - kan förklara hälften av variationen i demokratinivåer i Afrika, Asien, och Latinamerika i dag. Woodberry menar att protestantiska missionärer stärkte förutsättningarna för demokrati i de länder där de verkade på grund av att de lade stor energi på att utbilda ursprungsbefolkningen. En grundtanke i protestantismen är nämligen att de troende själva ska kunna läsa bibeln. Även om syftet med utbildningsinsatserna i första hand var att göra goda kristna av ursprungsbefolkningen bidrog de till att stärka befolkningens förmåga att ställa krav på sina politiker.

Omtolkningen av kolonialismen långsiktiga konsekvenser kan tyckas provocerande för den som kan sin koloniala historia. Forskarna förnekar dock inte att fruktansvärda brott begicks i kolonialismens namn. Det är bilden av de långsiktiga konsekvenserna som de vill nyansera. Forskarna har också kritiserats för att de inte levererar lösningar på dagens samhällsproblem. Det är kort sagt inte särskilt konstruktivt att säga åt Mellanöstern att skaffa sig en längre kolonial historia. Samma kritik träffar naturligtvis även Ingmar Karlssons analys av Mellanösterns problem. Men är man ute efter att förstå varför världen ser ut som den gör spelar sådana pragmatiska invändningar mindre roll. Det är dags att nyansera bilden av kolonialismens långsiktiga konsekvenser.

ANNONS

Andrej Kokkonen är filosofie doktor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

ANNONS