Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Annie Lööf ges mycket utrymme i Centerns EU-valkampanj, men partiet borde fokusera mer på sina kärnfrågor och mindre på röstmaximering. Bild: PETER WALLBERG/TT

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Bättre med innehåll än yta - Centern

Centerns EU-kampanj framhäver ett ganska förenklat budskap. Man är för miljön och mot högerpopulism. Men det är i de jordbruksnära frågorna partiet har mest att bidra med.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

När man går igenom de olika partiernas EU-program märks inte bara skillnader i innehåll utan även i form. Medan till exempel Kristdemokraterna och Liberalerna har lagt tid på väl genomarbetade program så har både Moderaterna och Centerpartiet koncentrerat sig på mer kortfattade digitala programpunkter där man får klicka sig fram och valfilmer.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det här avspeglar nog inte enbart att partierna har väldigt olika tillgång på pengar – Centern och Moderaterna är betydligt rikare än Kristdemokraterna och Liberalerna – utan även olika synsätt på politiken och graden av professionalism (vilket i detta fall är en tveeggad kvalitet). Moderaterna har länge haft en mer PR-mässig syn på politiska budskap (i likhet med Socialdemokraterna). Men Centern är kanske det parti som mest av alla låter sig styras av fokusgrupper och specialbeställda opinionsundersökningar.

I Centerns fall talar vi om ett av världens rikaste partier. Ett parti som i likhet med socialdemokratin är sprunget ur en folkrörelse men blivit allt mer företagsmässigt toppstyrt. Centern är det parti som satsar mest pengar på EU-valet. Annie Lööf har också en superstark ställning i sitt parti och inte lika många inbyggda särintressen i partiet att ta hänsyn till som Stefan Löfven.

PR-strategin lyser även igenom i EU-valplattformen. Tyngdpunkten ligger i väldigt hög grad på att rädda miljön och kampen mot högerpopulism, frågor som bägge just nu engagerar stora väljargrupper. Det var inte länge sedan C gjorde allt för att vara företagarpartiet nr 1. Men nu är det alltså miljön och ”värderingarna” som gäller. Det passar också som hand i handske med Centerns ambition att bli ännu starkare bland unga kvinnor i storstäderna, en grupp där partiet redan är starka och växer. Det är ingen slump att C ger sin relativt unga kvinnliga partiledare en mycket mer framträdande roll än parlamentarikerna i EU-kampanjen.

Centerns toppnamn till EU-parlamentet, Fredrick Federley, har å andra sidan inte varit osynlig i debatten. Inte minst har hans olika angrepp på de forna allianskamraterna i M och KD väckt uppmärksamhet. Federley är nog också den EU-parlamentariker som har starkast ställning i sitt eget parti då han tillhör partiledningens inre krets.

Han får sägas vara en tillgång för Centerpartiet, inte minst i relation till Liberalernas betydligt mer anonyma kandidat Karin Karlsbro. Federley har till och med fått uttalat stöd från L:s tidigare draglok Marit Paulsen, inte minst tack vare hans insatser för att stärka djurskyddet inom EU.

Går man till Centerns EU-valprogram är det också tydligt att det är på dessa områden: djurhållning, livsmedelspolitik och jordbruk som partiet är mest genomarbetat. Företagandet är inte längre i fokus, även om Centern lyckas göra en ganska snygg koppling i att skärpta miljökrav gynnar svenska företag då Sverige ligger i framkant på området. Partiet vill till exempel ställa samma miljökrav på importprodukter som på varor producerade inom unionen.

I övrigt är programmet ofta väl tunt. Från att ha varit det mest EU-skeptiska borgerliga partiet är det nu tydligt att man profilerar sig som ett parti för mer samarbete. Att partiet är emot både Euron och EU:s sociala pelare göms undan i bisatser. Istället framhäver man vikten av att ge Kommissionen mer makt att se till att regler efterlevs och att medlemsstater med fel värderingar straffas.

Men programmet är samtidigt motsägelsefullt. Regelefterlevnaden ska skärpas generellt samtidigt som Sverige inte ska ”överimplementera” direktiv från Bryssel, heter det. EU ska prioritera kvotflyktingar för att motverka de dödliga resorna över Medelhavet och ”de svårigheter som finns med att bedöma asylskäl” samtidigt som asylrätten ”självklart” ska värnas och det ska bli lättare att ta sig till Europa för att söka asyl på laglig väg. Det går knappast ihop.

Det är tydligt att Centern fortfarande främst bottnar i sina gamla frågor med koppling till lantbruket. Men det är inte därför partiet växt till att bli en kraft i svensk politik. Partiet har skickligt utnyttjat sin stora tillgång på pengar – Centern sålde sina tidningar för 1,8 miljarder kronor 2005 – till att synas och profilera sig i de frågor som går hem hos den unga urbana medelklassen. Baksidan är att förpackningen inte alltid motsvarar innehållet i politiken.