I maj är det presidentval i Turkiet. Det hade inte många brytt sig om i Sverige om det inte vore för att turkisk inrikespolitik har blivit svensk utrikespolitik. En Erdogandocka hängd i fötterna nära Stockholms stadshus och en uppeldad koran utanför den turkiska ambassaden har gett Erdogan gott om möjligheter att synas och verka principfast.
Den turkiske presidenten vill så ofta det går visa upp sig och bevisa att han är en maktspelare med förmågan att dirigera internationell politik. I detta fall handlar det om det svenska Nato-medlemskapet. Förra sommaren handlade det om att han skulle mäkla fred mellan Ukraina och Ryssland.
Med tanke på att det är flera månader kvar till valet behöver Erdogan inte skynda sig med något beslut kring ett svenskt Nato-inträde. Det finns inget slutdatum för Turkiets godkännande. Det gäller därför att förbereda sig på att Sverige fortsätter vara en del av den turkiska presidentvalskampanjen under hela våren. Det är sannolikt inte heller sista gången som det kommer fler protestaktioner och koranbränningar som Erdogan kan fördöma i turkiska medier.
De som vill ha uppmärksamhet vet att de kan få det om de spelar med i Erdogans valrörelse. Senast att ansluta sig är Morgan Johansson (S). Han uppmanar regeringen att inte ”fortsätta med den här skytteltrafiken” med anledning av att försvarsminister Pål Jonson (M) planerar att åka till Ankara för att fortsätta förhandla. Att Socialdemokraterna passar på att kritisera regeringen visar hur långt partiet har kommit sedan Magdalena Andersson (S) förra sommaren ansåg det viktigt att det fanns en blocköverskridande enighet kring Nato-medlemskapet. Den insikten verkar som bortblåst nu.
I stället försöker det största oppositionspartiet nu få regeringen att framstå som servil gentemot Erdogan. Men hade det varit en socialdemokratisk regering hade den behövt göra precis samma sak för att komma igenom den här farsen. Vad regeringen förstår är att Sverige måste visa ett mått av diplomatisk fingertoppskänsla. Man får snällt le och säga vad som krävs för att hålla Erdogan nöjd.
Regeringen, och då specifikt statsminister Ulf Kristersson och utrikesminister Tobias Billström tycks vara de enda som faktiskt har ögonen på bollen: att komma igenom tramset som Erdogan dragit igång för att landa medlemskapet. De förstår att det gäller att vara pragmatisk och att man får tugga i sig en del för att ro medlemskapet i hamn.
De som tycker att måttet är rågat och att Sverige inte ska krypa för Erdogan, och till dessa hör paradoxalt nog både Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna, borde lugna sig och höja blicken.
Yttrandefriheten i Sverige är inte hotad och Sverige kryper inte för islamister när Kristersson markerar avstånd mot koraneldningen utanför ambassaden. Däremot är den avgörande säkerhetspolitiska enigheten i Europa utmanad om Sverige inte blir medlem i försvarsalliansen.
Det finns två viktiga skäl till varför det svenska Nato-medlemskapet är centralt och varför det nu gäller att vara tålmodig med Erdogans valrörelseretorik.
Den gemensamma finsk-svenska ansökan 2022 var ett av de tydligaste exemplen på att Ryssland hade misslyckats med sitt mål att snabbt och smidigt eliminera den ukrainska statsmakten utan att det rörde upp några allvarligare känslor i väst. Att två av Europas fyra traditionellt uttalat alliansfria länder, vid sidan av Schweiz och Österrike, ansökte om medlemskap var inte någon liten sak – det innebar att Rysslands aggression inte belönades med undfallenhet utan med europeisk enighet. Symboliken ska inte underskattas.
Det andra skälet är mer praktiskt. Nato-medlemskap stärker den kollektiva säkerheten i Östersjön. Ett medlemskap är inte främst avsett för svensk säkerhet däremot stärker ett svenskt medlemskap säkerhetspolitiskt både Baltikum och Finland. Sverige är det land som har längst kust mot Östersjön och med militär närvaro på Gotland. Som Nato-medlem kommer vi att ha en nyckelroll i regionen.
Detta är vinsten med svenskt Nato-medlemskap. Och priset är att man nu stålsätter sig i ett par månader och spelar med i Erdogans charader. Det är det värt, mycket står på spel.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
Kommentarer
Kommentera artikeln
Vad tycker du? Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.