Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Att vara sin egen lyckas smed

Rättvisa är inte att alla får samma sak i slutändan - rättvisa är att alla får samma chans från början.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Idén om den amerikanska drömmen populariserades av författaren James Truslow Adams under 30-talet. Även om dessa tankar har funnits långt tidigare, och använts av politiker från de flesta läger långt senare, så har konceptet i princip alltid varit detsamma: Det avgörande ska inte vara din samhällsklass eller ditt efternamn utan din egen ansträngning. Så borde även den svenska drömmen vara formulerad.

Ansvaret för att konceptet ska kunna fungera är tudelat och det offentliga har absolut en viktig roll att spela. En bra skola ska finnas där och erbjuda alla barn en likvärdig utbildning så de får verktygen att kunna styra över sina egna liv. Trösklarna till arbetsmarknaden behöver sänkas så att fler får chansen att visa var de går för och sedan jobba sig uppåt. Ett grundläggande socialt skyddsnät måste finnas där för de svagaste – även den mest ambitiöse kan bli sjuk eller trampa snett ibland. Detta är den enkla delen och om den är de flesta politiker överens.

Den andra delen, som är minst lika viktig men ofta hamnar i skymundan, är varje människas eget ansvar för sin situation. Det behöver, som Moderata Ungdomsförbundet skrev förra veckan (SvD 24/7), upprättas ett ansträngningsideal. 
För en del innebär det att de kommer behöva flytta dit jobben finns. För andra kanske det innebär att de behöver omskola sig när arbetsmarknaden förändras. Det kan också innebära att titta på några extra youtubefilmer som förklarar periodiska systemet efter skolan eller att nöta tyska glosor när kompisarna gör roligare saker.

För den som precis har kommit till Sverige handlar det om att lära sig språket, aktivt delta i de integrationsprogram som finns och så snabbt som möjligt hitta en egen försörjning. Det är inte hållbart att hälften av de som kommer till Sverige som flyktingar inte har fått sitt första jobb efter åtta år och att så få som bara några procent söker sig till vuxenutbildningar (SVT 19/7). Stödet och hjälpen ska finnas där men det måste tidigt stå klart att en stor del av ansvaret vilar på individen själv.

Att Sverige tagit emot många människor från andra länder de senaste åren aktualiserar frågan men i grund och botten måste samma sak gälla för den som har bott här i fem generationer som för den som kom hit för två år sedan – ju mer du anstränger dig, desto bättre kommer det att gå för dig.

Denna signal måste också tydligare skickas från det offentliga. Genom sänkta skatter på arbete och bidragsnivåer där det alltid lönar sig att ta ett jobb skickas ett tydligt budskap om vilket ansvar människor själva förväntas ta för sin försörjning. Rättvisa är nämligen inte att alla får samma sak till slut. Rättvisa är att alla får samma chans från början.