Hur rädd ska man egentligen vara för coronaviruset? I skrivande stund har viruset, som liknar ett vanligt influensavirus, bragt 213 kineser om livet. Totalt i världen har nästan 10 000 personer smittats, varav den stora merparten i Kina. Viruset har också spridits till Europa och Sverige. I fredags eftermiddag rapporterades det första svenska fallet. En kvinna i Jönköping har insjuknat efter en resa från den drabbade regionen i Kina.
Men det finns ingen anledning till att ha panik. Kvinnan i Jönköping våras på en isolerad klinik och ska under omständigheterna må bra. Folkhälsomyndigheten har bedömt att risken att hon smittat någon är obefintlig.
I dagsläget finns ingenting som tyder på att viruset kommer att spridas i någon större omfattning i Sverige. Världshälsoorganisationen WHO har beslutat att kalla viruset för ett globalt hot mot människors hälsa, men i dagsläget handlar det just om ett hot och inte en reell fara, bortsett från i Kina.
Risken för Sveriges del är om det skulle spridas till övriga världen i större omfattning. Därmed skulle viruset kunna spridas till Sverige från flera håll. Dessutom finns skäl att vara extra försiktig eftersom det finns tecken på att viruset är mer smittsamt än vanlig influensa.
I fredags (31/1) höll socialminister Lena Hallengren en presskonferens tillsammans med Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson och Socialstyrelsens dito Olivia Wigzell. Båda myndighetscheferna slog fast att Sverige har en god förmåga att möta sådana här situationer genom en infrastruktur där myndigheter och regioner samarbetar. Regeringen har också på Folkhälsomyndighetens begäran klassat coronaviruset som en samhällsfarlig sjukdom – inte för att det existerar någon större risk att Sverige ska få ett utbrott likt det i Kina, utan för att ge myndigheter de befogenheter som skulle krävas för att stävja ett utbrott om det väl skulle ske. Dit hör åtgärder som att sätta smittade personer i karantän, mot deras egen vilja om så krävs.
Folkhälsomyndighetens generaldirektör lyfte också en viktig aspekt som alla svenskar bör ta till sig av: Den svenska beredskapen bygger till stor del på att befolkningen är välinformerad och samarbetsvillig. Alltså att människor känner till symptomen och söker sig till vården om man misstänker att man är smittad. Utan allmänhetens samarbetsvilja fungerar bekämpningen mycket sämre. Kvinnan i Jönköping agerade på ett föredömligt vis när hon började känna sig krasslig: hon isolerade sig i sitt hem, lät en kompis ställa matkassar utanför dörren och kontaktade vården.
I sådana här lägen gäller det att vi alla ställer upp och agerar på ett liknande vis. Generaldirektörens ord kan också tjäna som en påminnelse om att alla är ansvariga för att inte sprida virussmittor vidare. Det gäller inte bara pandemier som coronaviruset utan också den vanliga säsongsinfluensan, som dödar upp till ett tusental personer i Sverige varje år.
När svininfluensan kom till Sverige för snart tio år sedan minskade insjuknandet i den vanliga influensan och även i vinterkräksjukan. Orsaken var allmänhetens ökade medvetenhet om smittspridning. Även om man själv är frisk nog att kunna tackla en rejäl influensa kan man sprida viruset till svagare personer som kanske stryker med om de insjuknar.
Därför bör alla, oavsett vilket virus det rör sig om, tänka på några grundläggande saker: slarva inte med handhygienen. Använd tvål och tvätta i 15 sekunder under kranen. En nysning kan hypotetiskt smitta en hel buss, så undvik att åka kollektivt om du misstänker att du är smittad. Och gå inte till jobbet. Sju av tio svenskar stannar inte hemma trots att de är sjuka. Det kan tyckas ståndaktigt, men i längden leder det bara till högre samhällskostnader eftersom fler smittas. Och i dagsläget: vid minsta misstanke om att det kan vara det nya coronaviruset – isolera dig och kontakta vården via telefon.
