Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Bild: Martina Holmberg / TT

Karin Pihl: Använd inte corona som politiskt slagträ

I tider av kris är det en bra idé att lägga de vanliga striderna åt sidan. LAS och nyliberalism kan vi diskutera när detta är över.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Någon som är sugen på en het debatt om ekonomi och corona mellan en facklig tankesmedja och ett näringslivsinstitut? Kanske inte just nu. Precis som resten av världen försöker Sverige möta det nya coronaviruset på bästa möjliga vis.

Det mest akuta är att rädda liv genom att stärka upp sjukvården efter förmåga och genomföra åtgärder för att minska smittspridningen. Samtidigt med detta ska krisande företag stöttas.

Exakt vilka åtgärder som ska sättas in – ska mötesrestriktionerna på 50 personer stramas åt ytterligare, vilka grupper bör testas för virus och hur får vi ny skyddsutrustning på plats? – diskuteras flitigt av politiker och sakkunniga. Förhoppningsvis kommer något bra ut ur denna dialog.

Trots att det finns olika uppfattningar håller de flesta med om att syftet är att minska smittspridningen och rädda liv och arbetstillfällen. Det gäller att ha en konstruktiv anda och att nu lägga de dagspolitiska trätorna åt sidan.

Men sedan finns de som i coronakrisen istället ser ännu en chans att propagera för sin ideologiska världsbild. Ett exempel framfördes på DN:s debattsida i helgen. Det näringslivsanknutna forskningsinstitutet Ratio tog tillfället i akt att lansera vad man skulle kunna kalla centerpartistiska arbetsmarknadsreformer.

Tydligen är sådana särskilt viktiga i tider av virusepidemi. Ratio vill ”reformera arbetsrätten”, Det vill säga, göra det enklare att bli av med personal. Turordningsreglerna i LAS ska väck och det ska bli lättare att säga upp anställda av personliga skäl. Som slutkläm varnar man för mer reglerade finansmarknader och stopp för skattefinansierade välfärdsföretag.

Sådana reformer, som innebär en stor maktförskjutning till arbetstagarnas nackdel, skulle om de införs nu antagligen starkt påverka många personers beteenden. Med den sannolika konsekvensen att konsumtionen skulle minska som följd av att människor får svårare att planera sin ekonomi. Det skulle antagligen göra det besvärligare för folk att få ett hyreskontrakt eller ett bostadslån. Dylika förändringar kräver gedigna utredningar och en seriös offentlig debatt. Men Ratio vill, ”trots pågående akutinsatser”, att arbetsgivarna och facken ska börja diskutera detta redan nu. Tillfället kunde inte vara sämre valt. Vi är mitt inne i en global kris.

Debattörerna från Ratio är inte ensamma om att ta tillfället i akt och använda corona för att vattna sina ideologiska käpphästar. Historiedoktoranden Victor Pressfeldt skriver på GP:s debattsida att det är de senaste 30 årens ekonomiska reformer som ligger bakom bristerna i Sveriges förmåga att möta viruset (18/3). Allt dåligt som nu händer i Sverige, från avsaknaden av beredskapslager till sjukvårdens överbelastning, kläms in under epitetet "nyliberalism".

Idéhistorikern Sven-Eric Liedman håller med: ”Coronakrisen visar hur svaga vi blir av nyliberal politik”, skriver han i Dagens ETC, och ser i viruset en möjlighet att på sikt bli av med allt från kapitalism till ojämlikhet på arbetsmarknaden – alltså motsatsen till vad Ratiodebattörerna menar (30/3).

Gemensamt för båda dessa läger är att de verkar ha samma svar på allt: antingen är det marknadens fel att situationen är som den är, eller så är problemet att det är för lite marknad.

Givetvis påverkas ens världsuppfattning av vad man har för värderingar. Men att använda viruset som argument för sina egna snäva ideologiska agendor är inte konstruktivt. Corona blir en bricka i det vanliga politiska gnatet.

Kanske borde någon ge dessa debattörer en ljudisolerad studio utan inkopplade mikrofoner så kan de debattera i karantän tills allt är över.