När fullbloden dansat klart i manegen får ardennerhästarna gå in och göra jobbet, brukar en vän med lång erfarenhet av fackligt och politiskt engagemang uttrycka sig. Det är med en viss ironi i rösten och det som avses är olika, mer eller mindre genomtänkta, politiska utspel av olika företrädare för arbetarrörelsen som någon annan måste hantera. Helst snabbt, genomtänkt och konstruktivt. Min kamrat är prövad i den konsten.
För tillfället är det Centerpartiet som verkar vara i starkt behov av arbetshästar som reder upp situationen efter de ystra fullblodens dans runt Stureplan. Det är lätt att raljera när motståndarsidan trampar i klaveret men egentligen känns det bara sorgligt. Jag minns ett Centerparti med Torbjörn Fälldin i ledningen som ett folkrörelseparti med starkt stöd hos väljarna. De som fortfarande är detta parti trogna har det nog inte så muntert just nu.
Jag är av uppfattningen att så länge mitt parti vet vad vi vill genomföra ifråga om konkreta politiska reformer så är även självförtroendet starkt. Saknas denna färdriktning är det inte ovanligt att det börjar svaja med olika mer eller mindre kloka utspel som följd. Det är viktigt att vara duktig på att kommunicera budskapet som det brukar heta, men när det blir snack istället för verkstad har vi ofta kört fel. När kompassen saknas är det svårt att styra.
Tankeverksamheten inom arbetarrörelsen i Göteborg, föddes ur denna frustration. I måndags släppte vi rapporten Att skifta överskottet i bytesbalansen till inhemska investeringar författad av Erik Bengtsson, Sören Mannheimer, Anders Nilsson och Örjan Nyström. Mannheimer konstaterar att Sverige i drygt tio års tid haft mycket stora överskott i bytesbalansen vilket vi lånar ut till omvärlden. Skulle vi istället kunna använda dessa pengar för att finansiera eftersatta investeringar i Sverige? Ladda ner och läs.
Just nu pågår det mödosamma arbetet att med hjälp av reformistisk fantasi och idogt utredande formulera en politik med framtidstro. Det är efterlängtat. Inte bara hos oss redan frälsta utan även i väljarkåren. Jag tror det är denna längtan som kommer till uttryck i reaktionerna på Palmefilmen. Inte som nostalgi utan som rimliga förväntningar på en socialdemokrati villig att än en gång ta ansvar i arbetet att vrida Sverige i en mer jämlik riktning. Framtidspartiet Socialdemokraterna är en uppfordrande benämning.
Vi har underbara dagar framför oss.
