Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Ann-Sofie Hermansson.

Ann-Sofie Hermansson: Ann-Sofie Hermansson: Gudomlig närvaro och politisk handling

Solidaritet är att avstå

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästskribenter representerar ett bredare politiskt spektrum.

Om några dagar går vi in i stilla veckan, fastetidens sjunde och sista vecka. Enligt kristen tradition handlar fastan om att avstå. I vår tid har det ofta utvecklats till att undvika godis, alkohol eller kött för att bli smal, snygg och fräsch. Det är såklart bra. Men häromdagen såg jag hur en partivän undersökte möjligheten att donera en njure till en person som behövde den. Det är något annat.

Då handlar det inte om att avstå konsumtion för att själv vinna fördelar. Vem kan betala tillbaka en njure? Ingen. Nu var det antagligen inte en religiös grej. Men det ger perspektiv på saker och ting. Historiskt skulle man avstå personlig bekvämlighet för att komma närmare Gud. Inte för att bli snygg. Och för att solidariskt dela med sig av sitt överflöd till dem som inte hade det så fett.

För några veckor sen skrev Carl Erland Andersson mycket tänkvärt om Aksel Sandemose (jantelagens fader ni vet) på GP:s kultursida. Andersson menar att Sandemose tidigt lärde sig förstå vem Adolf Hitler var och citerar honom från 1933: "Å gud, jag känner igen honom! Trälen som aldrig växer sig fram till medmänsklighet, utan drömmer om ytterligheter av hämnd och våld…". Ett eko in i vår tid.

Det är som att lyssna till dagens rasistiska näthatare. Eller som Andersson formulerar det: "Småskurenheten är alltid banal, hur groteskt expressiva masker den än gömmer sig bakom. Banal som en vakt i ett fångläger." För att fascistiska värderingar ska slå rot i samhället måste vi som individer göras främmande för varandra. Vår förmåga till empati tas ifrån oss.

Hur tränar vi vår medmänsklighet i en tid där konsumtionen är högsta religion och solidariteten är satt på undantag? Jag menar att det är vår tids största politiska utmaning. Men lösningen finns. Jämlika samhällen har visat sig främja såväl ekonomisk effektivitet som empati människor emellan. Du får inte personlig utdelning direkt, men du investerar i en bättre framtid.

Empati är att bry sig. Och alla kan såklart inte donera en njure. Men det finns andra sätt att visa sin osjälviskhet. Man kan lämna blod. Nattvandra. Betala skatt. Inget som lönar sig strikt ekonomiskt på kort sikt för den enskilde. Men en investering som i det längre perspektivet bygger ett bättre samhälle.

Medmänsklighet är en stark motkraft till fascismen. Jag hoppas på gudomlig närvaro i påsk. Och garderar med politisk handling. Solidaritet är att avstå. För någon annans skull.