Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Ann-Sofie Hermansson: Ann-Sofie Hermansson: Fastan öppnar för vår empati

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Jag brukar läsa Djungeltrumman i GP. Inte för att jag nånsin hänger på lokal numera, knappt besöker en konsert och har fragmentariska uppfattningar om musikutbudet efter att Dire Straits släppte Lp:n Making Movies tidigt 1980-tal. Jag har ändå klippt ut krönikan från 17 augusti förra året av Lisa Stevik om köttets vara eller icke vara under Way out West. För att den är så bra. Och den är högaktuell så här i fastemånaden.

För det var ju så att en lokal kvällstidning tyckte att en vegetarisk musikfestival var så udda att man såg det som en välgärning att dela ut korv och köttbullar till de svältande besökarna. Stevik efterlyser i sin krönika ett större perspektiv och påpekar att det inte alltid måste handla om vad du och jag personligen tycker är gott, utan om miljö och om ansvar. Det är en bra bild av fastan för mig. Att öppna oss för andras behov.

Vårt samhälle är ganska bra för de flesta av oss. Men för några är det desto sämre. Det är möjligt att vi slarvat med begreppet barnfattigdom, men att det finns barn som lever i relativ fattigdom i vårt land är ett faktum. I en tid som präglas av egoism är fastan ett bra tillfälle att träna vår förmåga till empati. Det handlar om att se sig själv i andra. Och ibland om att avstå sin bekvämlighet eller tvärsäkerhet och om att utsätta sig för tvivlet. Man vet inte allt.

Men vi verkar skräckslagna för all mystik i livet. Jag håller inte alltid med Marcus Birro, men det han skrev i Expressen efter den fullkomliga kloak av kommentarer som vällde upp efter påvens avgång manar till eftertanke. Vi vill ha den enkla vägen. Gud ställer för höga krav på oss. Vi vill ha en kravlös andlighet. Vi vill gärna förändras men inte omvändas. Vi vill ha utan att göra eftergifter. Man kan och ska kritisera den katolska kyrkan för mycket. Men det är respektlöst mot de över en miljard människor som bekänner sig till den katolska tron att pissa på allt som är heligt för dem.

Jag är politiskt engagerad för att jag vill bygga ett mer jämlikt samhälle. Det tror jag inte är möjligt utan uppoffringar. Visst ska man ställa krav. Men ibland måste man avstå. Kött, jobbskatteavdrag och inte minst sin egen självupptagenhet. För miljöns skull, för att alla barn ska få en rättvis start eller för att visa respekt för det heliga i tillvaron. Jag tror det gör oss gott. Att kunna välja precis vad som helst, när som helst, är inte en mänsklig rättighet.