Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Ann-Sofie Hermansson: Ann-Sofie Hermansson: Den blomstertid nu kommer...

Bättre att jobba politiskt mot orättfärdighet än att skämmas över det bästa i svenskheten, skriver Ann-Sofie Hermansson (S) i sin krönika.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Jag älskar skolavslutningar. Pingsten i all ära. Riktigt hänryckt blir jag av lukten från liljekonvalj. Och direkt gråtfärdig när jag hör psalmen Den blomstertid nu kommer. Det fanns något så löftesrikt över stämningen vid alla de där tillfällena när det oändliga sommarlovet fortfarande låg framför en. Sol och bad, ingen skola och intensivt umgänge med Kapten Nemo, Kulla-Gulla eller Tom Sawyer om det mot förmodan skulle regna. Mamma hade köpt nya kläder till mig och mina syskon och det kändes högtidligt med avslutningen i Stenkyrka kyrka.

Idag har skolavslutningar i kyrkan blivit kontroversiellt på sina håll. Med argument om att det strider mot religionsfriheten har man i vissa fall avstått från traditionen att avsluta i kyrkan. Jag tycker det är fel. En av mina närmaste vänner är varmt troende muslim. Hon har aldrig haft några problem med kyrkliga skolavslutningar. Visserligen sjöng hon inte med i psalmerna men hennes uppriktiga åsikt är att man måste visa respekt för folkmajoritetens kulturella traditioner.

Egentligen tror jag inte det handlar om religionen. Visst kan skolavslutning i kyrkan sägas vara en kristen tradition men framför allt är den svensk. Här får vi utlopp för den patriotiska känslan som norrmännen manifesterar så starkt den 17 maj och vi mera krystat den 6 juni. Mer svenskt än skolavslutning blir det inte. Oavsett om det är i kyrkan med Den blomstertid nu kommer eller i skolan med Idas sommarvisa. Men jag tror vi är skräckslagna för att bli betraktade som nationalistiska.

Det är dumt. Vi har mycket att vara glada över i Sverige. Jag är stolt över vår demokrati, historia, religionsfrihet, Olof Palme, fri abort, förskola, Astrid Lindgren, allemansrätten, Volvo, den fria föreningsrätten och vårt kristna arv. Med mera. Mindre stolt är jag förstås över bristerna i flyktingmottagandet, diskrimineringen och segregationen. Men jag tycker det är bättre att jobba politiskt mot orättfärdighet än att skämmas över det bästa i svenskheten.

Den skammen vinner bara fundamentalisterna inom såväl islam som kristendomen på. Förutom de fascistiska strömningar som alltid förstår att dra nytta av osäkerheten inför oss själva och vårt arv. Jag tycker vi kan räta på ryggen i nationell självkänsla samtidigt som vi visar solidaritet mot dem som söker fristad undan krig och förtryck i vårt land. Precis som i psalmen: de skola oss påminna Guds godhets rikedom, att vi den nåd besinna som räcker året om. En generös, svensk solidaritet.

Och oavsett var skolavslutningen sker hoppas jag alla barn och unga får uppleva den hänryckning som hör sommarlovet till.