Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Mathias Bred: Anhörigvårdarna räddar den svenska välfärden

Det behövs en nationellt sammanhållen plan för hur anhörigvårdarnas situation ska kunna förbättras.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I Sverige betalar vi höga skatter därför att det offentliga ska ta hand om oss då vi blir gamla eller sjuka. Våra barn ska inte behöva sluta arbeta eller förändra sina liv för att vårda oss. Det är åtminstone den bilden de flesta av oss har. Men i själva verket står anhörigvårdare för en stor del av omsorgen för svårt sjuka och äldre.

Riktigt hur stor del vet vi dock inte. Riksrevisionen konstaterade i en rapport 2014 att omfattningen av anhörigvård i Sverige aldrig utretts ordentligt. Ser man till hur många som någon gång i månaden återkommande hjälper en sjuk eller äldre närstående uppskattas det handla om mer än en miljon.

Gruppen som har omvårdnad av en närstående som närmast heltidssyssla är mindre - kanske drygt 100 000 personer. Det innebär ändå att majoriteten av oss under någon period i livet kommer att vara anhörigvårdare.

För samhället är vinsten stor. Riksrevisionen lyfter fram en studie som uppskattar samhällsvinsten till 177 miljarder kronor årligen. För anhörigvårdaren som individ är situationen dock ingen ekonomisk vinst. Förutom att gå ned till att arbeta deltid menar Riksrevisionen att många anhöriga tar ut semester eller obetald ledighet. En del sjukskriver sig. Förvärvsarbetande som vårdar en närstående är beroende av en välvillig arbetsgivare. Varken arbetsmarknad eller socialförsäkringssystem är i dag anpassade efter att anhörigvårdarna finns.

Vad skulle hända om anhörigvårdarna gick ut i strejk? Då skulle världen bli varse att också den svenska välfärden i grunden bygger på civilsamhället. Många politiker vill inte riktigt kännas vid detta faktum. Det krockar med deras ideologiska bild av hur det borde vara. Därför dröjde det ända till 2009 innan Socialtjänstlagen ändrades så att det blev obligatoriskt för kommuner att stödja anhörigvårdare.

Anhörigas riksförbund arrangerar idag Anhörigdagen, bland annat på Stadsbiblioteket här i Göteborg. Förbundet driver frågan om en nationell tillsyn för anhörigvården, vilket också är vad Riksrevisionen rekommenderade i sin rapport.

Det är ett minst sagt rimligt krav. Kommunernas ansvar måste bli tydligare, och deras stöd till anhörigvårdare måste kunna utvärderas och jämföras för att över tid utvecklas och förbättras. För politikerna innebär det ett första svårt steg. Nämligen att erkänna att svensk välfärd inte skulle fungera utan anhörigvårdarnas insatser.