Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Petter Trens
Bild: Petter Trens

Karin Pihl: Allt i livet kan inte betygsättas

Rankingsamhället har gjort oss alla till Sverker Olofsson. Men poäng-hetsen kan gå för långt.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I den danska dramaserien Limboland har den unga sociala medier-profilen Katrine tagit den moderna dejtingkulturen till en ny nivå. Som en del i sin feministiska aktivism spelar hon in videor där hon i efterhand recenserar sina sexpartners och deras ”prestation”. De får ett betyg från noll till fem.

Själv ser hon det som ett viktigt steg för att frigöra kvinnlig sexualitet. Men framförallt är det en spetsig illustration över hur betygsättning och poängsystem blivit en naturlig del av människors liv.

I vissa sammanhang används rankingsystemen som en modern form av dricks. Du vet att budkillen som kör hem din middag inte har kollektivavtal. Du vill egentligen inte bidra till att Centerpartiets drömsamhälle ska bli verklighet. Så du ger fem av fem stjärnor för att döva ditt samvete.

Men framförallt används rankingen som konsumentupplysning och för marknadsföring. Företag vet att höga betyg på rankningssajter är ett bra sätt att skapa trovärdighet.

Hur var din köpupplevelse? Betygsätt oss, vädjar nätapoteket när jag genomfört min beställning. Min ”upplevelse” av att köpa värktabletter var väl inte underbar, men jag har inget att klaga på, så jag sätter tio av tio möjliga. ”Tusen tack, lyckliga kunder betyder allt för oss”, får jag som svar.

Om jag hade varit missnöjd hade jag enkelt kunnat bestraffa företaget. Jag behöver inte ringa kommunens konsumentrådgivning. Jag behöver inte hoppas på att Sverker Olofsson i SVT ska ge företaget en utskällning i tv. En av fem stjärnor på Google och en arg kommentar är allt som krävs.

På en global marknad fungerar inte den gamla tidens konsumentskydd. Shoppingsajter som Wish.com rundar EU:s regelverk för kvalitet och CE-märkning eftersom man beställer direkt från producenter utanför EU. Sverker eller Göteborgs stad kan inte hjälpa en när man klickat hem något skräp från Kina. Därför behövs betygen. För att ge ett hum om återförsäljaren är pålitlig.

Så länge gränsen mellan vad som är en vara och vad som inte är det upprätthålls är rankingsystem ett sätt att stärka konsumentmakten. Men det gäller bara så länge kapitalismens logik inte letar sig in i andra sfärer. Nu för tiden är vi inte bara kunder på marknaden, utan också i relation till offentlig service. Men "kunden" har inte alltid rätt. Den förälder som är missnöjd över att sonen inte fick högsta betyg i alla ämnen och sätter en nolla i rankingsystemet är kanske inte en helt tillförlitlig källa för att bedöma skolans kvalitet. Ändå måste lärarna och rektorn förhålla sig till det, och kanske ger de hellre ett glädjebetyg än får dåliga poäng i kommunens enkät. Ranking kan inte bara lätt korrumperas, den kan också korrumpera.

Som mest cyniskt är ranking när det tillämpas i sammanhang där det är uppenbart att värdet inte kan översättas i siffror på en skala. Som exempelvis i kärlekslivet.

Den populära dejtingappen Tinder är byggd på ett system som kallas Elo-rating. Det är ursprungligen skapat för att ranka schackspelares relativa spelstyrka. På Tinder handlar spelstyrkan om hur populär ens profil är. Enkelt uttryckt: de som får många gilla-markeringar av andra användare får en hög Elo-rating, och vice versa. Höga poäng ökar möjligheterna att ens nuna dyker upp i andra personers flöde. Vilket har betydelse för chanserna att träffa en potentiell partner.

Det är inte lika illa som Limboland-rollfiguren Katrines femgradiga skala. Men nog är det inte långt därifrån.