Så bröt domarna matchen och sedan rusade den guldfirande Frölundaspelaren Mats Rosseli-Olsen in på plan. Därefter har Blåvitt gjorde det enda rätta – en hel kennel pudlar och ursäkter.
Det är lätt att förstå att laget känner ”uppgivenhet och ilska”.
Eländet på lilla, fast Gamla men ändå nya Ullevi, är sorgligt för alla dem som älskar fotboll. Likväl fortsätter det. Långt ifrån alltid men alltför ofta.
Annat är det runt hockeyrinkarna där till exempel Frölundas Goa Gubbar har devisen: Aldrig hata. Bara älska. Stämningen i Scandinavium och runt andra rinkar har varit makalöst härlig utan våld och läskigt språkbruk (på det hela taget).
Riksidrottsförbundets ordförande Björn Eriksson krävde i en debattartikel i GP i veckan hårdare tag mot huliganerna. ”Vi klarar det inte själva. Vi behöver hjälp”, skrev en upprörd Eriksson. Man kan bara hålla med: Fotbollen måste få hjälp att skaka ”lössen ur fanan” om den inte skall förlora den skötsamma publiken – och ställningen som föredöme för unga.
