Adam Cwejman: Det behövs en kommunal karenstid

En klokt utformad karenstid för kommunala politiker och tjänstemän skulle minska riskerna att korruption sprider sig när allt större summor upphandlas inom offentligheten.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Varje år upphandlar Sveriges kommuner tjänster och varor för miljardbelopp. I många fall är det både kostnadseffektivt och enklare att köpa in externa tjänster än att kommunanställda gör alltifrån att installera mjukvara till att utföra väktaruppdrag.

En risk som följer med upphandlingsprocesserna är att kommunala tjänstemän och politiker kan hamna i situationer där de personligen kan gynnas av att fatta ett, för upphandlade bolag, fördelaktigt beslut. I upphandlingsprocesserna kan kommunala tjänstemän och leverantörer hamna i situationer där tjänster och gentjänster, även om de inte är direkt uppenbara, utbyts.

Ett av de mest graverande exemplen blev vi förra året vittne till i Göteborg när verksamhetschefen för Social resursförvaltning, Veronica Morales, gick från att upphandla avtal om flyktingförläggningar till att jobba för företaget Hero som kommunen tecknat avtal med. (GT 22/6 2016))

ANNONS

Rollbytet illustrerade ett allvarligt glapp i lagstiftningen: Trots att kommuner idag upphandlar mer än någonsin och använder sig av privata utförare av olika tjänster saknas regelverk som omöjliggör att politiker och högt uppsatta tjänstemän obehindrat går från beslutsfattande positioner, inte sällan med djup insyn i upphandlingsprocesser, till att arbeta för de som säljer tjänster till offentligheten.

I januari lämnades en utredning till civilministern Ardalan Shekarabi (S) om karantänsregler för statsråd och statssekreterare. Vad som delvis föranledde utredningen var att ledande svenska politiker, kort efter att de lämnat politiken, gått till företag där deras kunskaper kunde användas på ett otillbörligt sätt.

Sedan dess har inte mycket hänt med utredningens resultat. Och det finns ingenstans någon antydan till att liknande regelverk skulle utredas, än mindre skapas, för kommunala tjänstemän och politiker. Detta trots att de – till skillnad från statsråden – är direkt involverade i tecknande av avtal som dagligen rör miljonbelopp.

Morales var ett exempel som faktiskt uppmärksammades. Mörkertalet lär tyvärr vara mycket stort med tanke på de miljardbelopp som upphandlats de senaste åren, i synnerhet i samband med det panikartade och kaotiska flyktingmottagandet som gjorde att de svenska kommunerna ofta hamnade i händerna på oseriösa aktörer som utnyttjade situationen.

Förutom att hon blev kritiserad för sitt agerande kunde Morales fortsätta som om inget hade hänt. Ena stunden attesterade hon fakturor där kommunen betalade miljonbelopp till Hero, för att kort därpå börja jobba på samma företag. Skandalen, för det är vad det var, illustrerar behovet av en lagstadgad karenstid på kommunal nivå.

ANNONS

En smart utformad karenstid för kommunala tjänstemän och politiker behöver inte utgöra ett hinder för att byta mellan ett offentligt och privat arbete. Däremot skulle vi som medborgare kunna vara mer säkra på att offentliganställda inte slarvar bort skattepengar för att de vet att något lukrativt arbete väntar runt hörnet.

ANNONS