Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Naomi Abramowicz: Abramowicz: Utanförskapet börjar redan i förskolan

Enligt skollagen ska förskolan medverka till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att utveckla det svenska språket. Men på vissa håll är den i sådan minoritetsställning att barnen aldrig får en chans att lära sig fungerande svenska, skriver Naomi Abramowicz, kolumnist på ledarsidan.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Förskolläraren ”Åsa” är bekymrad. Hon har jobbat i mångkulturella förskolor, med barn som har ett annat modersmål än svenska, i flera decennier. För varje år som går blir barnens svenska sämre och sämre. Nu är hon orolig för att de inte kommer att kunna klara skolan. 

”Åsa”, som vill vara anonym, är en av flera som medverkar i Vetandets värld om förskolor där det svenska språket försvinner (SR 7/5). Forskarna Polly Björk-Willén och Tünde Puskas, som har studerat förskolan under lång tid, intervjuas också. Enligt en studie utförd av bland andra Björk-Willén och Puskas riskerar allt fler svenska förskolor att bryta mot skollagen.

Enligt skollagen ska förskolan medverka till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att utveckla det svenska språket. Men på vissa håll är den i sådan minoritetsställning att barnen aldrig får en chans att lära sig fungerande svenska. 

Det är precis vad som har skett i norra Biskopsgården. En kartläggning som gjordes förra hösten visar att nästan tre fjärdedelar av barnen mellan fyra till fem år har ett bristfälligt ordförråd jämfört med andra i samma ålder (GP 21/3). 

Grunden för språkutvecklingen läggs i tidig ålder. Därför är risken stor att barn som inte lär sig i tid aldrig kommer att hinna ikapp sina kamrater med svenska som modersmål. Det kan mycket väl bli början på ett livslångt utanförskap. Utan goda kunskaper i svenska är det närapå omöjligt att lyckas i skolan eller arbetslivet. 

Därför har både Moderaterna och Liberalerna föreslagit obligatorisk språkförskola för nyanlända barn. Det låter bra i teorin, men vad hjälper obligatorisk förskola om majoritetsspråket bland barnen ändå är arabiska? Det kommer säkert gynna deras kunskaper i arabiska, men inte nödvändigtvis deras svenska. 

Äldre barn i högstadieåldern kan man möjligtvis bussa till andra stadsdelar där de flesta har svenska som modersmål – även om det sannolikt inte skulle vara särskilt populärt. Men det kan man knappast göra med små förskolebarn. 

Problemet är att Sverige sedan länge har nått gränsen för hur många som kan absorberas av samhället. Utan en radikal omläggning av integrationspolitiken, med förslag som närmast för tankarna till social ingenjörskonst, kommer det bli svårt att säkerställa att barn med utländsk bakgrund lär sig svenska på en tillfredsställande nivå. Det finns helt enkelt för många områden där andra språk dominerar, där man kan klara sig utan att prata flytande eller ens hyfsad svenska.    

Situationen blir inte bättre av att både förskolans läroplan samt skollagen understryker betydelsen av att barn med annat förstaspråk än svenska också ska ges möjlighet att utveckla sitt modersmål. Rimligtvis borde fokus vara på att de ska lära sig svenska ordentligt, inte det språk som ändå talas hemma. Dessutom är det mycket möjligt att förskolan är den enda miljö där de har en chans att höra svenska, särskilt om föräldrarna enbart umgås med andra inom diasporagruppen.  

Det ser ut som att allt fler barn kommer att växa upp utan fullgoda kunskaper i majoritetssamhällets språk. ”Åsa” är inte den enda som har anledning att vara bekymrad.