Det finns inte tillräckligt många realityprogram i dag. Detta måste SVT råda bot på!
Så verkar åtminstone tankarna ha gått. SVT har nämligen gjort flera satsningar på reality-TV under de senaste åren. Och det finns en uppsjö av program att välja emellan.
Exempelvis "Tro, hopp och kärlek", som hade premiär förra året. Tre präster och en pingstpastor försöker att hitta kärleken och ledsagas av Mark Levengood, Sveriges mest älskade finlandssvensk, som ger dem goda relationstips på vägen. En ny säsong är redan på gång.
Eller varför inte "Flickvän på försök"? Programledaren Brita Zackari testar hur det är att vara tillsammans med åtta kändisar, däribland Carolina Gynning, Kim Cesarion och Nour El Refai. Hon hänger med dem på deras jobb, träffar husdjur och vänner och shoppar med dem.
Och icke att förglömma: "Gifta vid första ögonkastet", vars andra säsong hade premiär häromveckan. Där paras sex singlar ihop av en expertjury. Paren gifter sig på studs och i sista programmet, efter fyra veckors äktenskap, ska de avgöra huruvida de vill hålla ihop eller inte.
Reality-serier om relationer i all ära, men är det verkligen sådant som public service ska syssla med? Är det den här typen av program som licensbetalarna ska pröjsa 2216 kronor per år för?
Vad säger SVT? På hemsidan står det åtminstone att: "SVT:s utbud präglas av demokratiska och humanistiska värden, folkbildningsambitioner, mångfald och kvalitet och det ska vara tillgängligt för alla oavsett förutsättningar och bakgrund."
Det är svårt, även för den mest entusiastiska public service-påhejaren, att påstå att ovanstående program får plats under den beskrivningen. Och det är ett problem, både för licensbetalarna och SVT.
Det handlar inte om snobbism eller elitism, utan om att SVT borde dra sig till minnes varför vi ens har kanaler som bekostas med licensavgiften.
Människor tvingas att betala för public service eftersom det ska kunna produceras folkbildande och fördjupande program som vare sig är lönsamma eller kommersiellt gångbara. Om SVT ska efterapa de kommersiella kanalerna och göra serier om kärlekshungriga präster och singlar på jakt efter den stora kärleken undergräver man såväl sitt existensberättigande som sitt uppdrag.
Varför ska licensbetalarna lägga pengar på sådant som redan görs av en massa andra? SVT borde sluta upp med att försöka efterhärma sina konkurrenter. Fjanterierna har gått för långt.
