Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Naomi Abramowicz: Abramowicz: Miljöpartiet de meningslösa

Få vet vad Miljöpartiet ska vara bra för nuförtiden. Knappt ens miljöpartisterna själva.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Ingen kan se lika nöjd ut som det miljöpartistiska språkröret Gustav Fridolin. Och ingen har förmodligen sett lika nöjd ut som Fridolin gjorde när han, i egenskap av utbildningsminister, fick sätta sig bakom skrivbordet på kontoret i Rosenbad för första gången, hösten 2014.

Äntligen hade han hamnat där han hörde hemma. Äntligen skulle han få chansen att rädda den svenska skolan. Äntligen skulle han och Miljöpartiet få visa vad de gick för, tillsammans med språkrörskollegan Åsa Romson såklart.

Men det var då det. Nu är det vinter 2015 och Fridolin är inte särskilt nöjd längre. Allt är ”skit”, för att tala Fridolinska.

MIljöpartiets stöd störtdyker. Miljöminister, tillika språkrörskollegan Åsa Romson, får bottennoteringar i förtroendemätningarna. I SCB:s stora partisympatiundersökning svarade enbart 5,9 procent att de skulle rösta på MP.

Och vad tycker utbildningsminister Fridolin om opinionsläget? Det skiter han i, enligt egen utsago (Expressen 29/11). Det är sannerligen en stoisk inställning med tanke på att Fridolin, tillsammans med en av Sveriges minst populära politiker, leder ett parti som har gjort sig självt helt irrelevant.

Vad har Miljöpartiet egentligen uträttat efter drygt ett år vid makten? Få partier har nog brutit vallöften på ett lika flagrant sätt. I valmanifestet från 2014 tillkännagavs att: ”Vi kommer alltid att arbeta för en mer human och öppen politik och vi kommer aldrig att göra det svårare för människor att komma till Sverige”.

När man använder sig av stora ord och gärna anklagar andra för att svika sina principer gör man klokt i att försöka leva upp till sina egna. Men icke. I oktober bidrog MP till att genomföra en migrationsöverenskommelse som, ifall det hade presenterats av oppositionen några månader tidigare direkt hade avfärdats som ”fascism”.

Gustav Fridolin ansåg, inte helt oväntat, att överenskommelsen var ”skit”. Inte nog med att Fridolin har ett mindre sofistikerat ordförråd än en tio-åring, han anstränger sig inte ens för att försvara den politik han själv har medverkat till. Vad sänder det för signal till de väljare som röstade på Miljöpartiet? Varför ska man rösta på partiet om inte ens dess företrädare tror på sin egen politik? Varför ska MP ens sitta kvar i regeringen om de anser att det den gör är ”skit”?

I torsdags bidrog partiet till att genomföra ID-kontroller på bussar och tåg, understött av Sverigedemokraterna. Hur hade MP reagerat om de borgerliga hade fått igenom ett förslag med stöd av SD som gör det svårare för människor som söker asyl att komma till Sverige? Det hade förmodligen också kallats för fascism, minst.

Ingen vet vad som kommer att ske i valet 2018. En gissning är att Gustav Fridolin kommer att tycka att valresultatet är skit.