Snart lanseras en ny åtgärd för att minska skolsegregationen i Göteborg: Att bussa elever. Det låter mer dramatiskt än vad det är. Det betyder helt enkelt att barn boende i Biskopsgården kommer att ha möjlighet att ta en skolbuss till Torslanda.
Peter Johansson, sektorchef för utbildning Västra Hisingen, kommenterade beslutet i SVT: ”Det här är framförallt ur integrationssynpunkt för de nyanlända, men också för svenska barn och elever som får möjlighet att möta barn och ungdomar från andra länder.” (3/2 2016).
Det är solklart att beslutet har fattats, inte för att svenska barn och elever ska få träffa ungdomar från andra länder, utan för att minska belastningen på skolor där större delen av elevunderlaget har annat modersmål än svenska. Flera skolor i Biskopsgården dras redan med betydande problem, exempelvis Sjumilaskolan och Ryaskolan - där godkändes enbart 33 procent respektive 23 procent av niorna i samtliga ämnen.
Det är ingen slump att just dessa skolor dras med dåliga resultat. Det finns ett tydligt samband mellan andelen elever med utländsk bakgrund och dåliga skolresultat. Förra året gjorde SVT en sammanställning av de tio skolor i Sverige med sämst betygresultat (9/3 2015). Nio av tio hade mer än 80 procent elever med annat modersmål än svenska. Fyra av tio var Göteborgsskolor; Sandeklevsskolan, Hjällboskolan, Ryaskolan och Vättleskolan.
I Torslandaskolan, dit elever kommer att bussas, har majoriteten helsvensk bakgrund och betygen är betydligt bättre än i Biskopsgården (SVT 10/3 2015).
Att bussa barn från en stadsdel till en annan, är det svaret på segregationen i Göteborgs skolor och kommer det att förbättra skolresultaten för elever med utländsk bakgrund? Dessvärre finns det ingen mirakelkur. Men det här är åtminstone en lösning som bygger på frivillighet. Med hjälp av särskilt insatta skolbussar kan det bli lättare för barn från utsatta områden att välja en annan skola, en där de kan få bättre förutsättningar.
Vilka andra lösningar finns? Att överge det fria skolvalet och gå tillbaka till ett system där närhetsprincipen råder är varken genomförbart eller önskvärt, segregationen är ju en konsekvens av bostadssituationen. Ökade resurser kan hjälpa i viss utsträckning, men det räcker inte. Det råder inte bot på problemet att alltför få elever har svenska som modersmål, vilket gör att det blir svårare för dem att klara undervisningen i övrigt. Det minskar inte heller den sociala oro som råder i Biskopsgården, som också påverkar skolmiljön. För den som inte vill begränsa elevernas valfrihet är frivilliga skolbussar ett betydligt bättre alternativ än många andra.
