Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Aborträtten är hotad i Norge

Den norska högerregeringen för diskussion med Kristelig folkeparti om att riva upp abortlagen. Om förslaget bli verklighet kan kvinnor tvingas att föda barn med funktionsnedsättningar.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I Sverige används ofta länder långt bort som avskräckande exempel i abortdebatten. Numera räcker det att blicka mot vårt västra grannland Norge. Denna vinter har flera demonstrationer anordnats mot inskränkningar i abortlagen från 1978.

Bakgrunden till de upprörda känslorna är diskussioner mellan statsminister Erna Solbergs regering och Kristelig folkeparti (KRF). Abort är en profilfråga för KRF och partiet hävdar att abortlagen bidrar till att foster med Downs syndrom och andra funktionsnedsättningar sorteras bort.

Därför vill KRF försvåra aborter efter den tolfte graviditetsveckan om fostret har missbildningar eller kromosomförändringar. Högerregeringen vill desperat behålla det lilla kristna partiets stöd och är uppenbarligen beredda att tumma på kvinnors rättigheter för maktens skull.

Enligt Norges hälsominister Bent Høie föreslår Høyre att en av paragraferna formuleras om. I stället för att abort tillåts vid allvarlig sjukdom hos fostret ska abort bara tillåtas när det inte är livsdugligt (Aftonbladet 4/11).

Det är djupt oroande om Norge genomför en sådan förändring. Med dagens fosterdiagnostik är det möjligt att upptäcka kromosomavvikelser tidigt, men vissa fysiska skador uppträder sent i fosterutvecklingen som ryggmärgsbråck och hjärnskador. Høyre öppnar upp för att tvinga kvinnor och män att bli föräldrar till barn med svåra funktionsnedsättningar.

"Att ett nordiskt land 2018 debatterar om kvinnor är kapabla att fatta beslut om en graviditet ska avslutas eller fullföljas borde vara en väckarklocka för oss alla som försvarar aborträtten”, säger Hans Linde, som är ordförande för RFSU, till ledarsidan. Han befarar att abortmotståndare skulle använda det norska exemplet för att kräva förändringar i Sverige. Tack och lov är oppositionen i Norge starkt emot att abortlagen rivs upp.

Om man vill försvara handikappade är inskränkt aborträtt fel väg. Det är långt viktigare att staten garanterar att familjer med funktionsnedsatta barn ges ett starkt skyddsnät. Blivande föräldrar som får beskedet att barnet de väntar är funktionsnedsatt kan annars välja abort för de tror att livssituationen blir övermäktig.

Sedan 1975 har svenska kvinnor själva rätt att besluta om abort till och med den artonde graviditetsveckan. Sedan får avbrytande endast utföras om Socialstyrelsen bedömer att det finns synnerliga skäl, som fosterskador eller moderns hälsa.

Det är i Sverige förbjudet att abortera foster som kan leva utanför livmodern. Det här är en välbalanserad abortlagstiftning som förhoppningsvis ingen svensk regering väljer att tumma på för att nå makten.

Elise Ottesen-Jensen, kallad Ottar, var legendarisk svensk sexualupplysare som grundade RFSU 1933. Hon har banat väg för den svenska abortlagen. Ottars lillasyster Magnhild födde sexton år ung en flicka som adopterades bort. Systern begick självmord.

Magnhilds död blev startskottet för Ottars kamp för fri abort, att kvinnor ska ha rätt att välja om och när de blir mödrar. Ottars motto löd: ”Jag drömmer om den dag då alla barn som föds är välkomna". Det gäller än. Alla barn har rätt att vara efterlängtade. Även i Norge.