Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Två av ledarsidans nya kolumnister, Naomi Abramowicz och Torbjörn Hållö.
Två av ledarsidans nya kolumnister, Naomi Abramowicz och Torbjörn Hållö.

2022 års kolumnister siar om framtiden

En hård valrörelse på hemmaplan där trygghetsfrågorna står i fokus, samt politisk och ekonomisk instabilitet i omvärlden, tror ledarsidans nya och gamla gästkolumnister kommer prägla det nya året.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Anna-Karin Wyndhamn, doktor i pedagogiskt arbete:

Kommer universitetsledningarna klara av att mota de aktivistiska krafter som man tidigare gett fri lejd? Detta blir en knäckfråga kommande år. Kränkthetskulturen har fått fäste genom att chefer gång efter annan tagit också absurda anmälningar på allvar. Samma rektorer, dekaner och prefekter har nu att hantera konsekvenserna av att man låtit styrdokumenten infärgas av extrema teorier. Sent omsider återuppväcks månne det (själv)kritiska tänkandet. Min spaning är att vi ser ett skifte nästa år. Visst finns det hårdnackade ideologer och teori-troende vid våra högskolor, men de som nervöst håller sina vätade tummar i luften är väsentligt fler. Sätter någon ledning ner foten och skickar en otvetydig signal att den akademiska friheten trumfar aktivism och politisk preferens, kommer vindflöjlarna också att tycka det.

Henrik Jönsson, entreprenör och liberal samhällsdebattör:

2022 kommer för Sveriges del att domineras av en mycket smutsig valrörelse. Magdalena Anderssons enpartiregering har allt att förlora på att associeras med de problem regeringen Löfven gett upphov till. Ambitionen att flytta debatten från skenande energipriser, cementkris och eskalerande våldsbrottslighet och istället ägna sig åt alarmistisk smutskastning av oppositionen framstår övertydligt. På det internationella planet kommer 2022 att vara ett avgörande år för världsekonomin. Mycket tyder på att de globala försörjningskedjorna riskerar att åsamkas irreparabel skada om fortsatta och omfattande nedstängningar genomdrivs. Konflikterna kring dessa kritiska frågor ser dessvärre ut att prägla kommande år.

Naomi Abramowicz, liberal frilansskribent:

Vissa formuleringar trodde man aldrig att man skulle behöva läsa i en och samma mening, som ”panic room” och lekrum. I Husby utanför Stockholm har förskolorna börjat öva på hur man ska agera när det sker en skjutning i närheten. Ett lekrum förvandlas till ett så kallat panic room där barnen kan inrymmas vid fara. Kriminaliteten i allmänhet och det dödliga våldet i synnerhet är inte längre något som kan påstås framför allt påverka andra kriminella. Dess följdverkningar drabbar allt fler. Och frustrationen växer. Både i Sveriges utsatta och mer välmående områden. Så länge inte regeringen Andersson på något mirakulöst vis lyckas knäcka gängen innan den 11 september 2022 kommer otryggheten och kriminaliteten att bli den viktigaste politiska frågan under det kommande året.

Torbjörn Hållö, LO-ekonom:

Sverige präglas av en tilltagande socioekonomisk segregation. En segregation med kraftiga etniska förtecken. Vi har idag växande grupper av barn som växer upp i bostadsområden som präglas av ekonomisk utsatthet och omfattande kriminalitet. Min bild är (tyvärr) att de politiska partierna ofta fokuserar på att erbjuda medelklassen ökade möjligheter att fly den socioekonomiska segregationen. Ett exempel är kommuners ovilja att bygga bostäder som kan efterfrågas av löntagare med lägre inkomster. Kvar står den skötsamma svenska arbetarklassen, inte sällan med utländsk bakgrund, som inte kan köpa eller välja bort segregationen. Detta är en politisk krutdurk.

Arvid Åhlund, ekonomijournalist och liberal skribent

Jag sticker ut hakan och säger motsättningen mellan näringslivet och allmänheten i synen på Kina. På ytan är den glasklar: folket vill begränsa förbindelserna av politiska skäl, näringslivet vill fördjupa dem av ekonomiska. Det låter cyniskt, som om de senare är beredda att äventyra liberala grundvärden för kvartalsvinster. Men företagen är ju en oskiljaktig del av samhällsväven; när det går bra för dem går det bra för Sverige, vilket vi tycker om. Därmed skär konflikten i själva verket rakt igenom samhället. Sveriges belägenhet görs inte lättare av vårt nästan unika handelsöverskott gentemot Kina, eller att motvikten USA har stora problem på hemmaplan.

Josefin Utas, ingenjör, debattör och Slöseriombudsman på Skattebetalarna:

Valet kommer att sätta sin prägel på nästa år. Regeringsbildningen lär bli en rysare oavsett valutgång. Konflikterna mellan partierna kommer öka, men värst blir nog den mellan allmänheten och politikerna. Formellt har vi politiker som bär ett ansvar, men när det kommer till resultatet av politiken är det ansvaret som bortblåst. Alla partier bara slår ifrån sig och skyller på varandra. Politiken har blivit till ett ytligt spel och en lek med ord, snarare än att handla om konkreta sakfrågor. Människor ser igenom detta och någonstans finns en gräns. Om inte våra politiska makthavare är ärliga och tar sin roll på allvar, varför ska folket göra det? En förtroendekris är i antågande.

Mathias Bred, politisk redaktör på Svenska Nyhetsbyrån:

Året kommer präglas av att det är val i september. Socialdemokraterna har initiativet, både i rikspolitiken och i Göteborg. Partiet är skickliga på att använda en slags känslans retorik där väljarna ska uppleva att något gått förlorat och måste vinnas åter. Det vill säga ungefär det som de brukar beskylla SD för att göra. Att Socialdemokraterna har medvind i opinionen kommer att påverka Centerpartiet att gå in djupare i ett rödgrönt samarbete på riksplan. Det kommer i sin tur att anstränga de lokala borgerliga samarbetena i Göteborg med kranskommuner. Frågan är om det slår igenom redan före eller först efter valet.

Margareta Barabash, verksamhetskoordinator på tankesmedjan Frivärld:

Friskoledebatten har förvisso blossat upp med jämna mellanrum sedan 1990-talet, men denna gång verkar den vara här för att stanna. Spelplanen har förändrats, inte minst då den yngre generationens borgerlighet luftar reformiver och utmanar status quo. Förhoppningsvis blir 2022 året där vi på allvar tar diskussionen om den bästa finansieringsformen för vårt skolsystem. Hit hör också de obevekligen viktiga frågorna om valfrihet, läroplanens utformning, betygssystemet och striden mellan kunskapsskola och bildningsskola. Hur vänder vi den samhällsutveckling som lett till endast 8 procent av Sveriges gymnasister läser dagligen?

Kajsa Dovstad, läkare och t.f. välfärdsansvarig på Timbro:

Nästa år kommer ett begrepp att stå i centrum för det politiska samtalet: Trygghet. Det handlar dels om att folk ska känna sig trygga på gator och torg – och i sina egna hem. Men också om trygg elförsörjning och tryggheten i att sjukvården fungerar när du behöver den. Tyvärr lär år 2022 fortsätta att präglas av berättelsen att mer resurser kan lösa alla problem. Sverige har många läkare, sjuksköterskor och barnmorskor sett till befolkningsmängd. Ändå ringlar operationsköerna långa och förlossningen saknar personal. Man behöver inte blicka längre än över Öresund för att inse att det går att göra annorlunda – och leverera bättre resultat till samma kostnad.

Ann-Sofie Hermansson, renhållningsarbetare och f.d. ordförande för kommunstyrelsen i Göteborg (S):

När livet inte går på räls och du blir sjuk eller råkar ut för ovälkomna utgifter, då behöver man ett handtag. Men om du istället känner dig förnedrad av Försäkringskassan, sitter och fryser för att elen blivit för dyr eller inte har råd att tanka bilen, då är det svårt att känna hoppfullhet. Vår demokrati bygger ytterst på tillit hos medborgarna. Tillit till att dom som har makten förstår oss och våra problem. När politiken blir synonymt med ett etablissemang som istället raljerar över bensinuppror eller folks oro för elräkningen, då undermineras den tilliten. Vem i hela världen kan man lita på? Frågan ställs på sin spets inför valåret 2022.

PJ Anders Linder, vd och chefredaktör i Axess:

Den stora konflikten under 2022 angår Sverige i högsta grad, men den kommer inte att gå just genom Sverige utan genom hela Europa. Den handlar om hur fria nationer ska förhålla sig till de allt aggressivare makterna Ryssland och Kina. Ska Europas demokratier satsa på fromma förhoppningar och politisk undfallenhet i hopp om kommersiella framgångar? Ska tankarna om Europa som någon sorts tredje väg mellan USA och Ryssland/Kina få genomslag på bredare front? Eller ska man i samarbete se verkligheten i vitögat och satsa på höjd försvarsförmåga, energipolitisk självständighet och korrekt men hälsosam svalka i umgänget med Kina?

Stora avgöranden stundar.

Jan-Emanuel Johansson, entreprenör och tidigare riksdagsledamot för S:

2022 är omsvängningarnas år. Sossarna kommer börja låta som sossar igen.

Åsiktskorridorens diktatorer kommer tappa mark och svensken kommer bli lite mindre rädd för att kalla galenskap för galenskap.

De politiskt korrekta har fokuserat på etniska och sexuella minoriteters intressen. Vi kommer, om än lite, våga prata om hur långt minoriteters intressen får gå ut över majoritetens.

Vi fortsätter resan i korrigerande perspektivförflyttning. Från att fokusera på att det är synd om gärningsmannen till att se offrets perspektiv. Vi inser att straff behövs för att ge offret upprättelse.

Insikten kommer breda ut sig att fängelse hjälper människor att inte bli utsatta för brott av den gärningsman som är inlåst.

Folk kommer pö om pö inse att det är klokt att fråga sig vad fan man får för pengarna.

Diskussionen om skatteslöseri kommer ta fart.

Årets förhoppning (apropå att sossarna börjar låta som sossar igen): Köp inte kamelen för än du kollat den i munnen.

Årets valutgång: Kommer visa att årets förhoppning gick i stöpet.