2021 års kolumnister siar om framtiden

Anna-Karin Wyndhamn, doktor i pedagogiskt arbete:

På avgörande områden har svensk forskning kommit till korta i att beskriva samhälleliga förändringar som berör och påverkar oss alla. Inte på långa vägar har utbildningsvetenskapen förmått att förklara problemen i svensk skola. Tvärtom försvarade man länge iögonfallande pedagogiska och organisatoriska felgrepp. Mönstret går igen i annan samhällsvetenskap; i fält som rör jämställdhet, kriminalitet och migration har ideologiska preferenser och teori-trohet inte sällan styrt både frågor och resultat. Sådan bias dränerar forskning på trovärdighet och kastar långa skuggor in i politikens stridslinjer. 2021 är parnassen under allmänhetens granskande lupp. För vem i hela världen kan man lita på?

Jan-Emanuel Johansson, entreprenör och tidigare riksdagsledamot för S:

2021 blir året då konservativ vänster äntligen etableras som begrepp och politisk kraft.Vi börjar resan i korrigerande perspektivförflyttning. Från daltande med gärningsmän till att se ur offrets perspektiv. Vi kommer börja våga prata om rättfärdiga straff. En mördare och våldtäktsman ska främst straffas, inte vårdas. Medborgarskapet får tillbaka sin betydelse. Att ha varit med och byggt upp Sverige ger rättigheter. Att erövra medborgarskapet ska inte vara utan villkor.

Corona-restriktioner börjar ifrågasättas. Finns det en tredje, öppnare väg? Tabufrågan om man får väga dödsantal mot framtida välfärd vaknar till liv. Politiken inser att en genomlysning krävs av vilka samhällssektorer som gagnas av vinstintresse och vilka som inte gör det. Årets förhoppning: Ansvariga politiker ställs till svars. De tillåts inte längre ducka sitt personliga ansvar för kapitala misslyckanden.

Ann-Sofie Hermansson, renhållningsarbetare och fd ordförande för kommunstyrelsen i Göteborg (S):

Jag valde tidigt bort revolution som metod att skapa ett jämlikt samhälle. Romantiseringen kring arbetarklassen som med våld skulle slå sig fri kändes oseriös. Klass mot klass fick stå tillbaka för den reformistiska vägen där vi gjorde gemensam sak för att bygga ett anständigt samhälle. Idag ser jag samma oseriösa uppmaning till segregerande kamp mellan olika grupper i identitetspolitiken. Där ingen kan göra gemensam sak. Jag väljer Martin Luther Kings dröm om att hudfärg, religion eller ursprung inte ska spela nån roll varje dag 2021 mot identitetsrörelsens krampaktiga uppmaning att ställa grupp mot grupp. Den vägen leder inte till demokrati.

Kajsa Dovstad, läkare och skribent:

2020 har dominerats av corona, och 2021 blir inte annorlunda. I vinter kommer de första doserna vaccin och till midsommar lär alla svenskar som vill ha blivit vaccinerade. Därefter väntar analyser. Varför dog så många svenskar? Svaren är sannolikt komplexa, men lita på att alla lär framhäva sin favoritteori. Det vore dock sorgligt om debattörer försökte baxa in pandemimisslyckandet i sedan länge cementerade verklighetsmodeller och inte försökte se bortom den egna horisonten. Coronaoffren förtjänar bättre än att bli politiska slagträn. Jag tänker bidra till en hård, men nyfiket analyserande, och seriös, debatt.

Isak Skogstad, lärare och skolpolitisk expert för L:

Trots allt som har hänt i samhället, kommer jag att fortsatt fokusera på den svenska skolan. Eftersom skolan i mångt och mycket är en spegel av samhället, kan debatten om skolan under 2021 bli särskilt intressant. Under hela 2000-talet har nämligen progressiva pedagoger efterfrågat en digital skola, i vilken eleverna själva kan välja hur och när de studerar.

Det må låta lockande och tidsenligt, men efter det här året vet vi att det inte fungerar. När skolundervisning ersätts av distansundervisning missgynnas alla barn, och särskilt de lågpresterande. Trots det kommer starka intressen och okunniga politiker driva på för en mer flexibel och distansbaserad skola, även när pandemin är över. Och jag ämnar bjuda dem motstånd.

Malcom Kyeyune, skribent:

Om 2020 definierades som året då covid-19 kom och började göra stora omställningar i våra samhällen, kommer 2021 bli året då konsekvenserna av dessa omställningar kommer börja göra sig gällande. USA sticker särskilt ut här, med en enorm och växande social och ekonomisk kris ovanpå en lika enorm och växande polarisering. 2020 var inte början på slutet utan snarare bara slutet på början av våra politiska och ekonomiska problem; 2021 kommer nog bli ett år då mycket nytt händer.

Mathias Bred, tillträdande politisk redaktör på Svenska Nyhetsbyrån:

Under 2021 kommer den dominerande frågan vara vilka erfarenheter som bör dras av coronapandemin. Det är en viktig debatt eftersom den kan leda till att samhället står bättre rustat vid nästa kris. I Göteborg behöver vi bland annat diskutera äldreomsorgens förutsättningar. Kritiken som kommit från fackförbundet Kommunal tyder på en organisation som inte mår bra. Sedan ska vi inte glömma att 2021 är valår! I september hålls kyrkoval. I förra kyrkovalet ökade valdeltagandet med en tredjedel. Några av partierna har hittat sätt att politisera och mobilisera kring skiljelinjerna i kyrkan. Den trenden lär fortsätta även i det kommande årets kyrkovalrörelse.

Dan Korn, rabbin och författare:

Det gör som bekant ont när knoppar brister och lika smärtsamt kan det vara att se hur det man trott på löses upp i tomma intet. Av alla de intryck vi ständigt får silar vi fram en del som vi tycker är viktiga. Därför undgår vi ofta att ”se det komma”, om det är intryck som faller utanför våra ramar. Detta sätt att sila intrycken kallas ”paradigm” och när intrycken av det vi inte såg komma blir överväldigande, blir det ett ”paradigmskifte”. Vi ser ett paradigmskifte just nu. De som vill rädda det gamla paradigmet blir allt mer extrema och lockar därför de som kommer med ett nytt paradigm att bli motsatt extrema. Då gäller det att inte låta sig lockas åt något extremt håll, utan att sitta lugnt i båten.

Josefin Utas, ingenjör, debattör och Slöseriombudsman på Skattebetalarna:

De sociala medierna är här för att stanna. Frågan är hur vi ska hantera dem. Debatten kommer att intensifieras om vem som får säga vad och när på nätet. Och om något ska begränsas: vem ska få avgöra det? Är de sociala medierna att betrakta som allmän plats eller mer som slutna rum? Men vi kommer också behöva börja diskutera hur de nya digitala möjligheterna påverkar oss människor och samhällsutvecklingen. På sociala medier översköljs vi av intryck och stressas känslomässigt. Vi är inte gjorda för det. Människor behöver tid och plats för lugn, eftertanke och djupare diskussioner. Hur ska vi lyckas få det i dagens pressade samhälle?

Markus Uvell, opinionsanalytiker:

Jag tror att 2021 års största fråga kommer att vara statens roll och var gränsen mellan frihet och kontroll bör gå i Sverige. På senare år har det funnits en tydlig tendens, främst i borgerliga sammanhang, att kontroll och repression värderats allt högre och frihet allt lägre. Det senaste exemplet är hanteringen av coronakrisen, där jag tycker många borgerliga landat fel.

Historien lär oss att staten alltid måste hållas i schack och att friheten alltid behöver försvaras från mer eller mindre välmenande försök att skydda medborgarna. Vi lever i en allt mer orolig och på många sätt mer hotfull omvärld, men det får inte innebära att vi glömmer vad som sätts på spel när människors frihet inskränks.

PJ Anders Linder, vd och chefredaktör i Axess:

Svensk politik har haft SD som främsta konfliktfråga år ut och år in och risken är överhängande för att det fortsätter under 2021. Gräl om skola och utbildning som skjuter in sig på formsaker och pengar i stället för innehåll och kunskapskultur är ännu en lågoddsare. Vad gäller migrationen finns en bred insikt om behovet av något bättre än den gamla bekymmerslösa låt gå-politiken, men det lär lik förbannat bli bråk.

Får jag så här på årets sista dag yttra en from förhoppning: Måtte 2021 bjuda på en intensiv och konstruktiv debatt om näringspolitiken. Bristen på lediga jobb är snart lika besvärlig som bristen på tillgänglig el.

Henrik Jönsson, entreprenör och liberal samhällsdebattör:

Precis som det år vi nu lämnar bakom oss kommer även 2021 att domineras av pandemin och dess konsekvenser. Nationellt på grund av en alltmer in­flammerad debatt om hur pandemihanteringen skötts och hur den svenska förvaltningen egentligen fungerar. Globalt på grund av att de världsekono­miska konsekvenserna av nedstängningar och ökande arbetslöshet på allvar kom­mer att börja synas under våren. Socialt, psykologiskt och medicinskt på grund av storskalig isolation och massvaccinerings­program.

Allt är dock inte dystert: förutsatt att vaccineringen fungerar finns det på sikt även ekonomiska förutsättningar för ett enormt efterpandemi­uppsving, när den globala ekonomin kickar i gång igen och vitaliseras av mängder av nystartade före­tag bemannade med socialt och professio­nellt svältfödda medarbetare.