Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Hamid Zafar, Maria Abrahamsson och Thomas Sterner.

2019 års kolumnister siar om framtiden

Tryggheten, klimatet och problemformuleringsprivilegiet. Detta är några av de områden som kommande årets upplaga av kolumnister på ledarsidan tänker sig kommer att vara i blickfånget. Sveriges politiska karta ritas konstant om och vem som kommer styra med vem är alltjämt oklart.
Året kommer präglas av Europaval, turbulent inrikespolitik och en osäkerhet på en rad politiska områden. Kanske kan kolumnisterna med sina olika perspektiv leverera insikter som lotsar oss igenom året.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Naomi Abramowicz, frilansskribent:

Frågor som rör säkerhet och trygghet kommer att vara dominerande under 2019. Det är i allra högst grad en klassfråga: utvecklingen är mest oroande i de särskilt utsatta områdena. Men medelklassen känner också av den, otryggheten spiller över. Inte minst när skjutningar sker halv nio på morgonen i centrum, när människor är på väg till jobbet.

Det finns flera aspekter av säkerhetsfrågan. Dels det offentligas roll – bara under 2017 lade stat, kommun och landsting drygt fyra miljarder kronor på säkerhet. Dels vad privatpersoner kan göra för att skydda sig i sina hem, på väg till och från skola och jobb. Låt oss säga att säkerhetsbranschen sannolikt har god utvecklingspotential.

Kajsa Dovstad, läkare och skribent:

2019 blir året då dödshjälpsdebatten tar fart på allvar. Sverige är ett av världens mest individualistiska länder. Men den som är svårt sjuk och snart ska dö får inte välja att slippa den sista tidens lidande och avsluta sitt liv lite tidigare. Dödshjälp är en stor och svår fråga men det finns gott om kunskap från andra länder som visar att det går att genomföra på ett säkert sätt.

En klar majoritet av svenskarna är positiva till att döende människor själva får bestämma hur livet ska sluta. Hittills har dock politikerna inte lyssnat. Det är märkligt. Den som är för frihet livets alla andra dagar borde också vara för det den sista.

Hamid Zafar, rektor:

Tryggheten och brottsbekämpningen kommer att vara en av de viktigaste frågorna under 2019. Under året har vi sett hur det dödliga våldet och gänguppgörelser på allvar börjat röra sig utanför de etablerade territorierna. Alltför länge har politiker och rättssamhället sett mellan fingrarna på hur det grova våldet flyttat fram sina positioner.

Statistiken ser mörk ut. Det dödliga gängvåldet skördar tio gånger så många unga offer i Sverige som i Tyskland. Det är anmärkningsvärt höga siffror. Under 2019 kommer samtalet präglas av krav på skärpt lagstiftning, ökade resurser till polisen samt kraftfulla förebyggande insatser för vända den negativa utvecklingen.

Andreas Ericson, frilansskribent:

Konflikten kommer fortsätta stå om verklighetsbilden och den kommer bara bli hårdare. Vi har börjat förlora det gemensamma tolkningssystem som fanns tidigare. Två aktörer som båda är kloka och välinformerade riskerar numera att tyda samma skeende radikalt olika. Det gör det oerhört svårt att ens börja diskutera lösningar.

Det kan bli så att vi i framtiden inte ens kommer vara överens om så grundläggande saker som konjunkturläget. Om ena lägret säger att det råder strålande tider och det andra förkunnar att vi befinner oss i 1930-talsdepression – hur ska man då få en konstruktiv debatt om exempelvis skattepolitik?

Amir Sariaslan, kriminolog:

Den tilltagande grova våldsbrottsligheten förblir central. Frågan om hur vi bäst bekämpar det här problemet är oerhört komplex och det finns i dagsläget inga givna svar. Den kriminologiska expertisen som länge torgförde fattigdom som den primära förklaringen medger numera att de har blivit tagna på sängen av utvecklingen.

Robusta utvärderingar av brottspreventiva insatser i landet lyser därtill med sin frånvaro. Detta skapar en situation där såväl beslutsfattare som praktiker saknar effektiva verktyg för att kunna göra en faktisk skillnad.

Aleksandra Boscanin, skribent:

Oavsett vem som blir statsminister kommer regeringsunderlaget att vara splittrat. Det innebär att regeringsfrågan kommer att fortsätta vara aktuell, även efter att vi får en ny regering. Det som måste stå i fokus för den kommande regeringen är återupprättandet av samhällskontraktet.

Trots höga skatter får inte medborgarna tillbaka det som de borde kunna förvänta sig från staten, vilket riskerar att leda till ett ökat politiskt missnöje. De stora protesterna mot Emmanuel Macron i Frankrike handlade till stor del om just detta. Även om vi i Sverige inte har samma protestkultur betyder det inte att ett utbrett missnöje inte är allvarligt även här.

Andrej Kokkonen, statsvetare:

Den viktigaste stridsfrågan 2019 kommer att vara de etablerade partiernas hantering av de valframgångar invandrings- och EU-kritiska partier har haft under senare år. I vissa länder – som Sverige - har etablissemanget svarat med att vägra prata med de nya partierna. I andra – till exempel Norge och Danmark – har (vissa av) de etablerade partierna istället valt samarbetets väg och välkomnat partierna in i värmen.

Hur påverkar dessa vägval väljarna och demokratin? Står vi inför ett nytt trettiotal? Eller kan de nya partierna till och med bidra till att fördjupa demokratin? Till detta ämne kommer jag att återkomma i mina krönikor.

Isak Skogstad, lärare och skribent:

För trettio år sedan fanns det 690 000 utrikes födda i Sverige. I dag är hela 1,9 miljoner i Sverige födda utomlands. Att det ger upphov till problem vet de flesta i dag. Det finns samtidigt lösningar.

Ett gemensamt och starkt skolsystem, som förmedlar samhällets ackumulerade kunskap och sociala normer, kan ge de utrikes födda det som behövs för att de ska kunna komma in och etablera sig i det svenska samhället. Det kräver dock att vi upprättar en kunskapsskola på riktigt – ett arbete som måste inledas senast 2019. Annars kommer vi förlora ytterligare en generation.

Malcom Kyeyune, skribent:

Den politiska situationen just nu är mer instabil än den varit på mycket länge. Det som vi ser just nu är hur samhällskontrakt faktiskt fallerar framför ögonen på oss: polisen säger att den inte klarar av att lösa brotten, kommunernas ekonomi bäddar för stora serviceindragningar, sjukhusen går på knäna.

För ett par år sedan trodde de flesta av oss – jag inberäknat – att de som satt i toppen faktiskt hade någon koll, att det fanns en plan och en lösning på problemen i pipelinen. Nu börjar det dock bli tydligt att varken plan eller lösning är på väg. Resultatet är dessa enorma vågor av osäkerhet och politikerförakt vi ser idag bara kommer fortsätta växa under en överskådlig framtid. Det kommer helt enkelt att bli värre innan det blir bättre i Sverige.

Thomas Sterner, professor miljöekonomi:

Den viktigaste stridsfrågan 2018. Det är två frågor men vävs samman när rondellerna brinner runt Paris och de gula västarna gör uppror. Den ena frågan gäller klimatet och den andra respekt för dem som glöms bort i globaliseringens tidevarv. Bägge frågorna är existentiella.

Klimatet kan man inte förhandla med. Slutar inte vi använda fossila bränslen inom ett par årtionden så är alla korallrev och glaciärer borta och miljontals blir klimatflyktingar i länder som är låglänta eller redan varma. Men visste inte politikerna att folk är så missnöjda att det räcker med en enda gnista? Vet de inte att man måste redogöra för hur man använder skattemedel?

Markus Uvell, opinionsanalytiker:

Sveket mot utanförskapsområdena kommer att växa till en av de allra största frågorna. Hittills har diskussionen om utanförskapet förts ur innanförskapets perspektiv: hur kan vi minska andelen som lever på våra skattepengar istället för på eget arbete?

Det är en mycket viktig fråga, men den verkliga kraften ligger i de frågor utanförskapsområdenas boende ställer: Varför ska vi acceptera att inte lag och ordning upprätthålls där vi bor? Varför ska våra butiker tvingas stänga efter hot och stölder? Varför ska våra barn gå i skolor där kaos och konflikter råder? Varför ska våra bilar brännas och vi riskerar att skjutas ihjäl om vi går utanför dörren?

Maria Abrahamsson, skribent och jurist:

Oavsett vilken regering vi får finns det hopp om 2019. Hela året kommer Sverige att regeras med en borgerlig statsbudget som stärker polisen och försvaret, förbereder nedläggning av icke nödvändiga myndigheter och, inte minst viktigt, innebär lägre skatt för pensionärer och arbetande folk.

I grunden är det en frihetsreform att de som arbetar - eller har arbetat - får behålla mer av sina egenhändigt intjänade pengar. Vänstern ser det i stället som att staten berövas skatteintäkter som kan användas för att styra över medborgarnas villkor i vardagen. Där står den politiska striden, och den återstår alltid att vinna.