I Sverige misslyckas vart fjärde rekryteringsförsök. Företagens kompetensförsörjning är en ödesfråga för såväl det enskilda företaget som för samhället i stort. Om företagen inte kan rekrytera rätt personer kommer ekonomin att stagnera, välfärden att försämras (än mer) och arbetslösheten att öka.
En av punkterna i överenskommelsen mellan S, MP, C och L är en utredning om hur arbetsrätten ska moderniseras. I överenskommelsen specificeras det som att "Lagen om anställningsskydd (LAS) ska ändras genom tydligt utökade undantag från turordningsreglerna". Men det kommer inte att räcka.
Turordningsregelns anhängare brukar hävda att en reformering av "sist in - först ut"-principen inte behövs då det för mindre företag finns en möjlighet att göra undantag. Men att behålla en regel bara för att den går att sätta ur spel löser inte det grundläggande problemet som snarare handlar om att paragrafen bygger på en felaktig princip: anställningsår går före kompetens.
Arbetsmarknaden genomgår en stor förändring till följd av bland annat digitaliseringen. Den kanske svåraste förändringen för många människor är att i grunden inse att den moderna anställningstryggheten i praktiken inte vilar på lagtexten, utan på den individuella kompetensen. Förmågan att ställa om, att byta bransch, att lära nytt är vad som blir allt viktigare.
Därför liknar en eventuell förändring av turordningsreglerna mest konstgjord andning. Om politikerna vill förändra ett förlegat system, som inte tjänar de anställda särskilt väl längre, behövs ett bredare grepp.
Svenskt Näringsliv presenterade nyligen en modell för ökad flexibilitet och trygghet i arbetslivet. Precis som i Danmark måste en ny struktur också i Sverige grunda sig på dessa två ben - alltså högre flexibilitet för företagen och trygghet i form av bland annat högre ersättning för de anställda.
Konkret föreslår Svenskt Näringsliv bland annat bättre förutsättningar för kompetensutveckling med ökade incitament för företagen att investera i medarbetarnas kompetens. Ännu effektivare omställningsförsäkringar för den som blivit uppsagd att hitta nytt arbete. En arbetslöshetsförsäkring som omfattar fler och ger bättre skydd. Ökade möjligheter för arbetsgivare att bemanna utifrån företagets verksamhet och vardag.
Centern och Liberalerna har en historisk chans att åstadkomma en välbehövlig förändring av den lagstiftning som dragits med stora brister ända sedan den infördes på 1970-talet. Det momentum som nu finns kommer inte tillbaka. Att få igenom utökade turordningsregler kan ha ett symboliskt värde, men inte mer än så.
När utredningen tillsätts i april bör utgångspunkten snarare vara: om det inte fanns någon lagstiftning eller praxis på området, vad skulle vi skapa då som bäst tillvaratar bägge parters intressen?
