Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Bild: Ernst Henry Photography

Adam Cwejman: Ödets timma för Moderaterna i Göteborg

Moderaterna i Göteborg saknar riktning eller känsla för vad som krävs för att vara ett för väljarna relevant parti.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I förra kommunvalet fick Moderaterna 14 procent av väljarstödet i Göteborg. Det är en minskning med nästan åtta procentenheter sedan valet dessförinnan. En sådan totalkollaps borde oroat en och annan moderat, både i Göteborg och på andra platser. Man hade förväntat sig en strid ström av analyser, självkritik och avgångar.

Men inte alls. Moderaterna har tuffat på som om inget har hänt. Trots att det är uppenbart vart väljarna gick – till uppstickarpartiet Demokraterna – har mycket lite i kommunstyrelseordföranden Axel Josefsons agerande sedan dess skvallrat om att han dragit några slutsatser av göteborgarnas missnöje.

Demokraterna är svaret på ett starkt behov som funnits bland göteborgarna att göra rent hus med slöseri, vanstyre inom bolagssfären och ogenomtänkta förslag utan markkontakt. Hanteringen av Västlänken är inte bara en fråga om en isolerad ogenomtänkt idé utan en i raden av missgrepp. De som förnumstigt konstaterade att Demokraterna är ett enfrågeparti har fått fel.

Ett parti som dragit slutsatser av tidigare misslyckanden är Socialdemokraterna. Partiet har i Göteborg på kort tid med Jonas Attenius vid styret lyckats profilera om sig. Att kapa banden till Miljöpartiet och Vänsterpartiet var precis vad som krävdes för att staka ut en egen väg. Bättre än den kvävande stämning som rådde när Ann-Sofie Hermansson behövde låtsats vara tillfreds över samarbetet med vänsterpartiets Daniel Bernmar.

Tidigare var S synonymt med en besutten och myglande elit. Nu har Socialdemokraterna tillsammans med Demokraterna tagit rollen som den huvudsakliga politiska oppositionen i staden. Och vilken opposition: Mellan Demokraterna och Socialdemokraterna täcks stora delar av Göteborgs väljarkår in. Vad återstår för Moderaterna egentligen? Inte mycket. Men det verkar inte synbart bekomma Josefson och hans parti.

Moderaterna i Göteborg har ingen röst. Vad värre är, de påminner inte ens särskilt mycket om Moderaterna i rikspolitiken. Medan Ulf Kristersson levererar politiska förslag som svarar på det många väljare oroar sig över; trygghet och kriminalitet, verkar Axel Josefson tycka att det mesta som kan göras är gjort.

Man driver inte ens igenom politik som man gick till val på. Att Göteborg ska undantas från EBO och behöver en paus i flyktingmottagandet för att hantera befintliga segregationsproblem, inte förvärra dem, är en fråga som Demokraterna, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna driver. Den senaste omgången gängskjutningar och vägspärrar får i den kommande budgeten inget ytterligare utrymme. ”Vi har en bra politik på området” förklarar Axel Josefson för GP. Jaså?

Ett parti som är så skadeskjutet som Moderaterna i Göteborg kan inte sitta på händerna. Men det är precis vad man gör. Och väljarna kan knappast vara imponerade. De som gick till Demokraterna ångrar väl knappast sitt val efter att ha sett moderatstyret i staden. Medan en och annan numera i stället överväger att gå till arvfienden Socialdemokraterna. Det är två år fram tills nästa val. Vill Moderaterna helt utplånas som politisk kraft i Göteborg? Än är det inte försent att börja dra slutsatser av det som hänt.