Den riktiga pilotkrisen förkortas inte SAS utan JAS. Hälften av landets omkring 100 JAS-piloter ska sluta. De flesta har sagt upp sig på grund av dåliga arbetsvillkor.
I motsats mot vad många kanske tror är det nämligen inte särskilt glassigt att flyga Gripen. Kraven är hårda och utbildningen lång och omständig, även om man inte behöver ta CSN-lån. Som färdig stridspilot har man i princip bara två arbetsplatser att välja på: F17 utanför Ronneby eller F21 i Luleå. Ingångslönen höjdes förra året, men låg dessförinnan orörd i över 20 år. Ökat rejält har däremot pensionsåldern – från 55 till 67 år, utan kompensation.
Tyvärr är stridspiloterna inget enskilt undantag, utan ett exempel bland många på att Försvarsmakten är en dålig arbetsgivare. Nyligen tvingades, efter ÖB:s beslut, ett stort antal äldre officerare bli specialistofficerare – det som tidigare hette underofficerare – och därmed få en lägre grad. Högkvarteret hade kunnat låta det äldre gardet behålla sina titlar, och inom några år hade “problemet” så att säga pensionerats bort. Men man valde att ta striden, vilket inte helt oväntat har lett till uppsägningar.
Överbefälhavare Micael Bydén har det högsta ansvaret för Försvarsmaktens havererade personalpolitik. Bristen på officerare kommer snart att bli akut – fler värnpliktiga ska utbildas och nygamla regementen återupprättas, samtidigt som Sverige behöver skicka minst ett par hundra officerare till olika Nato-staber.
Det håller inte att många hoppar av redan under kadettiden på Karlberg, eller håller ut i yrket maximalt några år. Hög lön betyder inte allt, men om högpresterande ska satsa på en officerskarriär, måste nivåerna upp. En överste som är regementschef, med flera hundra underställda, tjänar i dag endast runt 60 000 kronor.
Ironiskt nog kan en överstes hjälpreda, den lokala HR-chefen, få betydligt bättre betalt än sin överordnade. Och en vd för ett mellanstort företag inom industrin får omkring 100 000 i månaden – lika mycket som en erfaren SAS-kapten. En stridspilot måste byta flygdräkten mot finuniformen och göra sig en karriär som skrivsbordgeneral för att komma upp i samma summa.
Försvaret har satsat på att rekrytera många HR-byråkrater. Ändå – eller kanske just därför – har man en personalpolitik på gröngöling-nivå. Arbetsgivarverkets riktlinjer för statligt anställda säger att piloter som flyger plan “med komplicerade system” hör hemma i lönenivå 5, den nästa högsta. Försvaret har placerat stridspiloterna två pinnhål ner, på nivå 3. Vilka plan tänker man sig är mer avancerade än JAS Gripen?
Flygvapenchefen förstår kritiken, men har inte fullt mandat att fatta beslut över piloternas löner och villkor. Det skapar samma känsla som i Kalle Anka på julafton, när Långben frågar: Vem är det som kör egentligen?
Det är dags för ÖB Micael Bydén att fatta spakarna och styra upp haveriet. Hur bra luftsvärnsrobotar eller ubåtar som än köps in, är de värdelösa om de inte hanteras av kompetent personal.
