Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Åsiktskorridoren och abortfrågan

Den legala abortens betydelse för kvinnans självbestämmande, för hennes hälsa och kropp kan inte överdrivas. Men det betyder inte att abortfrågan är enkel.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

I det kommunistiska Rumänien var aborter, men också preventivmedel, förbjudna. Bara kvinnor över 45 år som redan hade ett visst antal barn, över en viss ålder undantogs från regeln. Kvinnorna utsattes för återkommande, obligatoriska besök hos gynekologen i syfte att upptäcka och registrera eventuella tidiga graviditeter eller avslöja användande av förbjudna preventivmedel.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Hundratusentals oönskade barn föddes, många hamnade på institutioner med miserabla förhållanden. När en illegal abort avslöjades var straffet brutalt. Exempelvis lämnades den kvinna som genomgått en misslyckad abort att förblöda om hon inte lämnade ut namnet på den som utfört ingreppet.

Man räknar att omkring en miljon kvinnor blev sterila som en följd av illegala och oprofessionellt utförda aborter. Uppskattningsvis dog mer än 10 000 kvinnor i samband med aborter under de 23 år som abortförbudet varade. Mörkertalet kan av uppenbara skäl vara mycket stort.

Den legala abortens betydelse för kvinnans självbestämmande, för hennes hälsa och kropp kan inte överdrivas. Det är en rättighet som alla kvinnor, över hela världen, oavsett religion eller kultur borde ha.

Men det betyder inte att abortfrågan är enkel. Aborträtten utgör själva definitionen av en intressekonflikt. Kvinnans rätt och det ofödda, blivande barnets rätt, ligger i olika vågskålar. Det går alldeles utmärkt att hitta goda argument för varför den ena vågskålen ska väga över och inte den andra.

Det som däremot inte lika enkelt låter sig göras, men som dessvärre ständigt görs, är svartmålandet av meningsmotståndaren. Som om den som anser att det ofödda barnets rättigheter, vid en avvägning, ändå väger tyngre skulle vara en sämre människa än den som gjort motsatt bedömning.

Personligen anser jag att kvinnans vågskål ändå väger tyngre. Men det är fullt legitimt, och nödvändigt, att samtidigt ha en kontinuerlig diskussion om exempelvis vid vilken vecka som abortgränsen ska gå.

I dag, tack vare den tekniska och medicinska utvecklingen, närmar sig den legala abortgränsen och möjlig överlevnad av för tidigt födda barn allt mer. Med tiden, i takt med att utvecklingen fortskrider, kommer de sannolikt att sammanfalla. Då kan det definitivt bli aktuellt att ändra veckogränsdragningen och därmed lagstiftningen.

Dessvärre visade den upphetsade diskussionen inför EU-valet i abortfrågan att respekten lyser med sin frånvaro. Åsiktskorridoren är i allra högsta grad reell, som så ofta i svensk debatt när frågor med inneboende intressedimensioner kommer på tal. Debatt handlar om nyfikenhet för motståndarens bästa argument. I Sverige slutar samtalet när åsiktsskillnaderna blir tydliga. I stället är det just där och då som det borde börja.

Det skiljer således bara några ynka veckor mellan liv och död. Aborträttens vara eller icke-vara liksom dess gränsdragningar är inte en abstrakt fråga om kvinnans eller det ofödda fostrets rättigheter, om vem är som bakåtsträvande eller progressiv, utan i allra högsta grad en fråga om ett val med absoluta konsekvenser för mänskligt liv. Det är en svår fråga som förtjänar respekt.