Sverige har det största sysselsättningsgapet mellan inrikes och utrikes födda i hela OECD. När segregation cementeras är det inte bara ett bakslag för de individer som lever i det, utan för hela samhället. Ett arbete leder inte per automatik till en lyckad integration; integration är en ekvation med många variabler, varav arbete bara är en. Dock en viktig sådan då arbete lägger grunden till mycket annat; det är ett första steg bort från såväl socialt som ekonomiskt utanförskap. Ett jobb ger inte bara en lön och därmed oberoende, utan också ett socialt sammanhang.
För många av dem som nyligen kommit till Sverige kan ett så kallat ”enkelt jobb”, det vill säga ett arbete som inte kräver särskilda kvalifikationer, i praktiken vara den enda vägen in på arbetsmarknaden. Sådana råder det emellertid brist på, och underskottet blir allt större: Enligt Svenskt Näringsliv gick det förra hösten 2,9 personer utan gymnasieutbildning per befintligt enkelt jobb – drygt ett år senare är den siffran nu elva (DN 15/12).
Från vänster hörs ofta röster om att satsningar på utbildning skulle vara bättre än enkla jobb. Som om det stod mellan det ena eller det andra, och som att en enda lösning skulle fungera för alla. Det finns inget motsatsförhållande mellan fler enkla jobb och utbildningssatsningar. Men det är naivt att tro att alla skulle kunna utbildas. Av de 122 000 arbetssökande som saknar gymnasieutbildning är 54 000 över 40 år gamla. ” De hinner aldrig utbilda sig ikapp, gör vi inget nu blir de den nya underklassen och bidragsberoende i hela sina liv” säger Carola Lemne, VD för Svenskt Näringsliv (DN 15/12).
Enligt en ny rapport från riksdagens utredningstjänst som Moderaterna har beställt skulle det behövas cirka 150 000 enkla jobb till år 2020, baserat på antalet arbetslösa och nyanlända som saknar gymnasieutbildning. (Di 26/12). Det är jobb som politiker inte kan trolla fram. Däremot kan de skapa förutsättningar för fler arbetstillfällen att växa fram. Till exempel genom färre regleringar.
För att detta ska bli möjligt krävs det att borgerligheten inte viker sig för vänsterns demagogi; där den som förespråkar enklare jobb till lägre löner anklagas dels för att vilja öka klyftorna i samhället och blir dels, inte sällan, till och med utmålad som rasist. Uppfattningen utgår ifrån att en människas värde skulle definieras utifrån hennes lön, och att den som förespråkar enkla jobb därför skulle se dessa människor som mindre värda. Så är det inte. Däremot definieras ett samhälle av hur lätt det är för någon som befinner sig utanför det att ta sig in. I dagens Sverige är det alldeles för svårt.
