Vad kommer hända med Sverigedemokraterna? Har partiet förlorat sin plats i det politiska landskapet när självaste regeringen nu inför åtgärder som syftar till att kraftigt reducera asylinvandringen?
Både ja och nej. Det var talande att Jimmie Åkesson ett par dagar efter regeringens besked framförde idén att kartlägga svenska muslimers attityder i syfte att utröna hur stor andel som är radikaliserade och därmed ett hot mot demokratin i Sverige.
Exempelvis Pew Research Center, ett av världens största opinionsinstitut, har genomfört attitydundersökningar av liknande slag. Det måste inte vara kontroversiellt eller göras i syfte att misskreditera en hel befolkningsgrupp. Men SD:s samhällssyn, som bygger på antagandet att kulturell homogenitet, är en nödvändighet för det harmoniska tillstånd som bör eftersträvas, ger en ganska god fingervisning om vad syftet med Åkessons förslag är.
”En ansvarsfull invandringspolitik” har ju aldrig varit Sverigedemokraternas mål. Det har varit benämningen på en politik som bara är ett första steg på väg mot något annat: ett antiliberalt, kulturellt homogent, nationalkonservativt och mer eller mindre auktoritärt samhälle.
Helt plötsligt har övriga partier kommit att inta alla möjliga positioner i invandringspolitiken. De gångna årens parentetiska konsensus kommer sannolikt aldrig att återuppstå. Det enorma politiska utrymme som lämnats öppet åt SD är lyckligtvis historia. Partierna kommer att ge olika svar på frågan: ”Hur mycket invandring tål Sverige?” – men frågan är hädanefter legitim. Aldrig mer kommer det att vara SD mot resten när det gäller invandringspolitiken.
Därför kommer partiets långsiktiga vision att framträda tydligare – och behöva bemötas. Efter åratal av ständiga opinionsframgångar vet vi en sak med säkerhet: Varken manifestationer eller svepande omdömen om en ”förskräcklig människosyn” har nämnvärd effekt.
