Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Peter Hjörne Bild Stefan Berg Bild: Stefan Berg

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Är samtal vägen mot avgrunden?

Ebba Busch Thors beslut att vara öppen för förhandlingar med alla partier i enskilda sakfrågor är egentligen inte så radikalt eller banbrytande, bara förnuftigt.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Veckans stora politiska nyhet är att Kristdemokraternas Ebba Busch Thor skrivit ett inlägg på Facebook. Där berättar hon att hennes parti är berett att "samtala med alla partier i Sveriges riksdag för att nå bästa möjliga genomslag för kristdemokratisk politik och därmed bäst företräda de 409 478 väljare som röstade på oss."

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

I en parlamentarisk demokrati borde detta vara en självklarhet men uppenbarligen inte i Sverige.

Således bemöttes Ebba Busch Thors tillkännagivande med helt förutsägbar och programmastisk upprördhet:

– Ebba Busch Thor brukar säga att hon inte har några problem med Sverigedemokraterna för hon är så trygg i sina värderingar, men allvarligt talat: Problemet för högern i Tyskland när man släppte fram nazisterna var inte att högern inte var trygga i sina värderingar. Det var att man fattade fel beslut, sa finansminister Magdalena Andersson i DI.

"Ett historiskt misstag av KD att öppna för förhandlingar och överenskommelser med SD, ett främlingsfientligt populistparti med rötterna i nynazismen. Jag är djupt besviken" lät Annie Lööf meddela på Twitter.

Och avgående partiledaren för Liberalerna, Jan Björklund, ville inte vara sämre och twittrade:

"SD är ett högernationalistiskt parti som är skapat ur den svenska nynazismen. Sorgligt att KD öppnar för förhandlingar. Sannolikt första steget mot det konservativa block som SD drömmer om."

Det historiska misstaget stod nog snarare Annie Lööf själv för. Hon och Jan Björklund har gjort avståndstagandet till SD till den allt överskuggande frågan. De gav Stefan Löfven en prenumeration på regeringsmakten och de bidrog till att stärka de ytterkantspartier som de vill motverka.

Stefan Löfvens uttalande är, jämte Magdalena Anderssons, bland de mest magstarka:

"I dag öppnar Kristdemokraterna upp för ett samarbete...Självklart ser de denna taktik som ett sätt att vinna makt åt sig själva. Men historien har gång på gång visat hur de som närmar sig högerextrema krafter blir utmanövrerade, och i sin jakt på makt förlorat sina mest grundläggande värderingar och själva meningen med sitt parti", skrev Löfven.

Vem har, i sin jakt på makt, förlorat sina grundläggande värderingar och själva meningen med sitt parti? Ja, fråga alla dem inom S som anser att Stefan Löfven svikit sina ideal för makten, alla dem som anser att S delvis gjort högerpolitiken till sin, och alla dem som migrerat vänsterut från S, så får vi svaret.

Vad har då fått upp det politiska tonläget i ny falsett? Har Ebba Busch Thor öppnat för samarbete med SD? Har hon tagit ett steg mot ett konservativt block med SD? Går hon nazistiska strömningar till mötes?

Det bästa svaret får vi i vad hon själv skrev:

"I alla lägen står vi upp för kristdemokratiska värderingar och söker stöd för våra förslag. Vi har ett nära samarbete med Moderata Samlingspartiet. Vi önskar - när så är möjligt - återskapa ett nära samarbete även med Centerpartiet och Liberalerna samt att åter bilda regering med dessa tre partier. Vi kan samtala med samtliga riksdagspartier i syfte att nå samsyn i enskilda sakpolitiska frågor där det finns förutsättningar för att stärka stödet för den politik vi för."

Busch Thor skrev också:

"Vi inrättar oss inte i något nytt block. Vi kommer inte att acceptera kompromisser som strider mot våra kristdemokratiska grundvärderingar. Vi garanterar inte att vi slutför en förhandling som påbörjats. Varje förhandlingsrum har en dörr som man kan gå ut igenom."

Hon talar i sitt måttfulla, resonerande och kloka tillkännagivande om "samtal" och "samsyn", inte om samarbete, och hon avvisar kompromisser som går stick i stäv med KD:s värderingar. Något konservativt block är det inte tal om! Hon har också klargjort att hon inte kan tänka sig att förhandla en budget med SD.

Men hon tillstår också utan omsvep att hon ändrat hållning till samtal med SD "i tomrummet som uppstått efter Alliansen". Hon erkänner att hon känner "en oro över att en del väljare ska uppleva att vi sviker".

Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna gick framåt starkt i valet och har nått enastående framgångar i väljaropinionen. Det beror på att hon uppfattas som rak, hederlig och förnuftig. Under höstens regeringsförhandlingar verkade hon konsekvent för en borgerlig regering. Det skulle förvåna om hon nu straffas i opinionen för att hon visar mod och tar konsekvensen av det förändrade politiska landskapet - för att uppnå politiska resultat utan värderingskompromisser.

Ebba Busch Thor menar att konfliktnivån i svensk politik måste sänkas och poängterar att man måste kunna erkänna att man i vissa frågor har samma syn som de partier man är rejält oense med på ideologiska grunder - för att inte "frivilligt avstå från möjliga politiska segrar".

Hon har rätt. Men konfliktnivån måste sänkas, inte bara i politiken, utan i hela det offentliga samtalet - det samtal som inte sällan förvandlats till gapande, positionerande, markeringar, symbolik och känslosamhet på bekostnad av verkliga samtal, rationalitet, förnuft, fakta och respekt för väljarnas vilja.

De ständiga jämförelserna med 30-talets Tyskland förminskar en av alla tiders mest bestialiska och förödande brott mot mänskligheten och står i vägen för konstruktiva, respektfulla och förnuftiga diskussioner.

Det är dags för dem som hävdar att samtal med ideologiska meningsmotståndare i enskilda frågor är vägen mot avgrunden att besvara frågan: vilka är de fasansfulla konsekvenserna av sådana samtal? För Stefan Löfven är svaret uppenbart! Makten skulle kunna gå förlorad. Men i övrigt?