Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Karin Pihl: Är konservatismen verkligen på frammarsch?

De som oroar sig över att liberala värderingar hotas kan sitta still i båten. Än finns det inga tecken på att befolkningen i allmänhet skulle hysa särskilt konservativa värderingar.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

”Det blåser konservativa vindar över världen.” Med de orden inledde SVT Agenda sitt reportage om den nya tankesmedian Oikos, grundad av Sverigedemokraternas förre gruppledare Mattias Karlsson. Han anser att det behövs ett forum för konservativt lagda personer i Sverige. Ur SD:s synvinkel kan man förstå initiativet. De flesta partier har tankesmedjor, idéinstitut och bokförlag knutna till sig på ett eller annat sätt.

Det är en vanlig föreställning som SVT torgförde, att konservatismen har framtiden för sig och att mer liberala idéer är passé. Det märks inte minst genom olika uttalanden från liberala politiker om att liberalismen behövs mer än någonsin. Vi får passa oss så att vi inte blir som ”Polen och Ungern”. Ständigt upprepas det mantrat: Polen och Ungern, Polen och Ungern, som om dessa två stater inte vore riktiga länder som skiljer sig markant från Sverige historiskt och kulturellt, utan en moraliskt depraverad ändstation där vi också kan hamna om vi inte ser upp.

Men det är klart. Det politiska klimatet har förändrats. Dagens debatter handlar om integration, migration, kriminalitet, jämställdhet och identitet. För 20-30-40 år sedan var arbetsmarknad och sjukvård svenskarnas viktigaste frågor. Nu är det integrationspolitik. Partiledardebatterna handlar mest om bombdåd, skjutningar och rån mot barn och äldre. Sverigedemokraterna är största parti i mätning efter mätning och KD-ledaren Ebba Busch har högre förtroende än statsminister Stefan Löfven. För att inte tala om årets svensk, tidskriften Fokus utmärkelse som gick till författaren Jens Ganman, känd för sina satiriska kommentarer om bland annat januariavtalet.

Med bakgrund av allt detta kan man hävda att konservatismen fått ett uppsving. Det finns också undersökningar som visar att folk identifierar sig med konservatismen i högre utsträckning, från att ha varit en totalt död ideologi i Sverige. Men att konservatismen skulle hota liberala värden är en överdriven föreställning. Man förvandlas inte till en renlärig konservativ för att man inte vill att ens son ska bli knivrånad på väg till fotbollsträningen eller för att man tycker att det är obehagligt att bostadshus sprängs.

Det är inte nödvändigtvis konservativt att anse att migrationen ska anpassas till integrationspotentialen. Att en kommun i Blekinge inte vill att regnbågsflaggan ska användas som en officiell flagga eller köpa in menskonst betyder inte att hela Sverige håller på att förvandlas till ett värdekonservativt paradis. Folk bryr sig mer om lag och ordning eftersom kriminaliteten på många håll blir grövre. Det är inget konstigt i det. Även en socialdemokrat eller liberal vill väl ha lugn och ro på gatorna.

Det finns två grupper som har intresse av att sätta likhetstecken mellan dessa uppfattningar och politisk konservatism: De konservativa själva, som på så vis kan locka till sig sympatisörer, och de mest radikala, som kan skrämma upp folk med helt vanliga mellanmjölksliberala åsikter. Anser du att det är oroväckande med sprängningarna och att Januariavtalet är dåligt, då är du ingen äkta liberal!

Det som har hänt är inte att folk med mittenåsikter bytt ståndpunkter. Det som har hänt att radikala vänsteråsikter fått större utrymme i allmänhet. Nu börjar det förändras. Men minns hur det var bara för några år sedan: Om man hade svårt att uttala någons efternamn var det främlingsfientligt, om man ens funderade på att invandringen var för stor fiskade man i grumliga vatten, och sexualbrotten skulle lösas genom att polisen delade ut armband med texten ”tafsa inte”. Det är inte så att politisk korrekt radikalism och ärkekonservatism är de enda politiska uppfattningarna man kan ha.

Visst växer Sverigedemokraterna, men det har mer att göra med att folk är sura på de andra partierna i invandringsfrågan - snarare än att en stor andel av befolkningen skulle ha blivit radikalt värdekonservativ eller nationalistisk. Om man tittar på SOM-institutets attitydundersökningar är det uppenbart att folks attityder snarare går i en mer liberal riktning. Enligt SOM-undersökningen från 2018 anser 85 procent av svenskarna att det är viktigt att öka jämställdheten. En majoritet – 55 procent – vill stärka hbtq-personers ställning i samhället, vilket är en ökning med tio procentenheter sedan i början av 2010-talet. Observera att dessa två frågor handlar om att förbättra jämställdheten och hbtq-personers rättigheter – frågan rör inte huruvida det i sig är bra med jämlikhet. Vidare anser endast sju procent att rätten till fri abort ska begränsas, vilket nästan är en halvering sedan 2001. Motståndet mot dödsstraff är kompakt och har dessutom ökat. Ebba Busch går trots allt i Prideparaden och Ulf Kristersson kallar sig för feminist.