Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Vägen till självkänsla? Bild: HENRIK MONTGOMERY

Karin Pihl: Är fåfäng feminism verkligen bra för kvinnor?

Ögonskugga hjälper inte mot dålig självkänsla.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I söndags var det internationella kvinnodagen. Den feminist som inte orkade gå ut och demonstrera på gatorna kunde föra sin kamp bekvämt hemma i soffan. Exempelvis genom att köpa en valfri produkt från sminkmärket Indy Beauty, som ägs av sociala medier-profilen Therese Lindgren. En krona per såld vara gick till Tjejzonen, meddelade influencern på sitt Instagramkonto.

Tiden då kvinnorättskämparna brände BH:ar är uppenbarligen över. Det är det väl i och för sig få som sörjer. Men är de sociala mediernas feminism bättre?

Den moderna feminismen verkar till stor del handla om konsumtion. Företagen har sedan länge förstått att man kan sälja saker genom att framstå som genusmedveten. På så vis kan man göra som man alltid har gjort – kränga utseendeförbättrande varor till kvinnor – samtidigt som man kan påstå att man bidrar till jämställdheten.

Eller gör företagen verkligen det? Hälften av alla 13–15-åriga flickor i Sverige tycker att de är för tjocka, visar en rapport från Folkhälsomyndigheten. Hälften! Trots att tolv procent de facto är överviktiga. En femtedel av trettonåringarna har försökt banta. Varför?

Scrolla igenom de största Instagramprofilernas flöden. Här råder samma kroppsideal som alltid: smal, vältränad, vacker. Folk kommer alltid att uppskatta vackra människor, så att dessa profiler använder sitt utseende är inget konstigt. Men att sälja smink genom att påstå att man gör det för en god sak kan snarare få motsatt effekt.

Det spelar ingen roll att ett foto på en perfekt kropp med smickrande ljussättning och en uppmaning att köpa hårbalsam kompletteras med en text om att det är bra att tro på sig själv. Reklamens logik är ändå densamma. Reklam försöker skapa ett begär genom att få oss att jämföra vår egen verklighet med reklamens, och tro att reklamens verklighet är bättre.

Sminkreklamens syfte är att få oss att känna oss lite fula, för att vi på så vis ska klicka hem en ny produkt och därmed bli vackrare och lyckligare. Att produkterna säljs med genusflagg spelar ingen roll, budskapet är ändå detsamma.

Eller är dessa influencers snarare offer? Konstnären Stina Wollter tycker inte att man ska skambelägga bloggare som kränger smink. "Däremot kan jag prata om hur de här produkterna är en del av strukturen som kontrollerar oss och skapar en dålig självkänsla”, säger hon till Aftonbladet (6/3). Men det är inte ”strukturen” som tjänar pengar på att sälja smink. Det gör den som får betalt för annonssamarbetet.

Många av de här Instagramprofilerna har säkerligen en uppriktig vilja att bidra till jämlikhet. Det är inte fel att vara intresserad av mode och smink. Problemet är inte att tjejer gillar nagellack, eller att det finns företag som säljer det. Utan att den moderna Instagramfeminismen väver ihop reklam för skönhetsprodukter med ett löfte om att konsumtion skapar självkänsla.

Det tonårstjejerna matas med är utseende, utseende, utseende. Om de mår dåligt är budskapet, implicit, att de borde bry sig ännu mer om hur de ser ut. Trots att de kanske egentligen borde lägga ner telefonen och göra något annat en stund, som får dem att inse att visst, det är kul med smink, men livet består av mycket mer som väntar på att upptäckas. Ögonskugga är bra om man vill vara fin. Men inget smink i världen kan läka sprickor i själen.