Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Maria Haldesten: Är allt gubbarnas fel?

Om kvinnor får makt för att de inte förväntas störa spelet, kan en ökad andel kvinnor i maktställning förväntas bli mindre avgörande för korruptionsbekämpningen.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Betydligt fler män än kvinnor skulle acceptera att bli trakterade med hockeybiljetter och en chans att smörja kråset på VIP-läktaren. Det tyder förra årets korruptionsundersökning från Ernst and Young på. Kvinnor är dessutom mer misstänksamt inställda till politikers etik.

En slump, eller en bekräftelse av de könsmönster som internationell forskning pekat på? För drygt tio år sedan kom en rapport från Världsbanken som visade att länder med en hög andel kvinnor på politiska poster hade mindre problem med korruption och vice versa. Studien blev mycket uppmärksammad. Motreaktionerna lät inte vänta på sig. Såväl vissa feminister som en rad forskare protesterade ivrigt mot tanken på att representanter för det täcka könet skulle vara mer ärliga. Mönstren ansågs enkelt kunna förklaras med att liberala demokratier gav fler kvinnor möjlighet att göra politisk karriär.

Andra såg möjligheter öppna sig. Kanske kunde inkvotering av fler kvinnor bidra till att lösa problem med utbredd korruption?

– Det finns en risk att vissa policyaktörer ser det som en quick fix, säger professor Lena Wägnerud som forskar på sambandet mellan kön och korruption på Quality of government institute vid Göteborgs universitet.

Fullt så enkelt är det dock inte, betonar hon, även om könsmönstret även kunnat påvisas i granskningar på regional nivå. För att forska kring detta har Lena Wägnerud bland annat studerat Mexico, som är ett land med omvittnat stora korruptionsproblem.

– Mexikanska delstater med hög andel kvinnor på i beslutfattande ställning uppvisar lägre grad av korruption än andra delstater. När dessa mönster framträder inom ett och samma land blir de svårare att bortförklara med att säga att det rör sig om en allmän demokratisk utveckling.

Det är dock inget bevis för att kvinnor generellt skulle äga högre moral än män. En viktig förklaring kan snarare vara att kvinnor ofta har andra ingångar in i politiken. I Mexiko är det vanligt att kvinnliga politiker har en bakgrund i sociala rörelser som arbetat för utsattas rättigheter och fungerat som vakthundar mot maktmissbruk i samhället. Om man engagerat sig i politiken i syfte att bekämpa maktmissbruk kan tröskeln till att själv börja ägna sig åt korruption vara högre. Dessutom är risken större. Om en politiker som byggt sin karriär på krav på ökat hederlighet avslöjas med fingrarna i syltburken kan fallet bli extra hårt.

Att avstå från korruption kan helt enkelt vara ett, i sammanhanget, rationellt val. Det finns också teorier om att uppfostran spelar in. Kvinnor, som ofta förväntas ta ansvaret för hushållsekonomin, får lära sig att undvika risker.  Denna riskaversion har också angetts som en förklaring inom kriminologin till varför kvinnor är avsevärt mindre benägna att begå brott än män.

Den kriminella sektorn präglas dessutom i hög utsträckning av samma typ av samkönade struktur som i en del andra sektorer i samhället. Den organiserade brottsligheten är ett manligt nätverk med vissa kopplingar kring en annan sektor som kan beskrivas som ett i huvudsak manligt nätverk, byggsektorn. Beröringspunkterna handlar då bland annat om utnyttjande av svart arbetskraft i underleverantörsled.

Det sägs att tillfället gör tjuven. Kvinnor får inte tillfälle, eftersom de inte har tillträde till de arenor där korruption är mer vanliga. Och korruption i sig betraktas, exempelvis på regional nivå i vissa europeiska länder, som ett hinder för kvinnligt deltagande. Nätverksmedlemmarna har ett intresse av att inte lyfta fram personer som skulle störa deras verksamhet. Det kan också, när kvinnor väl ges chansen, påverka vilka personlighetstyper får möjlighet att göra politisk karriär.

– Om partiledningarna får styra kan det hända att man plockar in och marknadsför kvinnor de litar på, personer som skolats in i politiken på liknande sätt som männen, säger Lena Wägnerud.

Om kvinnor får makt för att de inte förväntas störa spelet, kan en ökad andel kvinnor i maktställning förväntas bli mindre avgörande för korruptionsbekämpningen.

Forskningen om kön och korruption är relativt ny, och varje studie väcker nya frågor.

– Det finns ett behov av att studera könsaspekterna på korruption, inte för att överge andra förklaringar men för att granska könsstrukturernas effekter har på mäns och kvinnors beteende, säger Lena Wägnerud.