Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Kanske var firandet i Feskekörka förtida. Bild: Robin Aron
Kanske var firandet i Feskekörka förtida. Bild: Robin Aron

Adam Cwejman: Än är inte Feskekörka räddad

Trots tydliga besked från politikerna om att verksamheterna i Feskekörka ska få stanna gör Higab vad de kan för att obstruera.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

"Äntligen!" utropade Jonas Wickstrand, Ägare av familjeföretaget Öckerö fisk. Det var den 25 oktober och efter påtryckningar från Higabs politiska styrelse gavs handlarna i Feskekörka möjlighet att stanna. De många turerna med renoveringen av den ikoniska byggnaden och slarvet från Higabs sida i såväl planering som kommunikation hade äventyret byggnadens själva själ. Det vill säga handeln och restaurangerna.

Protesterna från göteborgarna hördes hela vägen in i styrelserummen och till slut såg det ut att vända. Äntligen hade politikerna sagt ifrån. Allt gott slutet gott, eller? Det verkar inte riktigt som det. Sedan dess har nämligen Higab jobbat på högvarv med att ställa handlarna inför en situation som skulle göra det omöjligt för dem fortsätta bedriva sina verksamheter i Feskekörka. Skillnaden är att den här gången har Higab agerat bakom lyckta dörrar.

Efter beslutet att handlarna skulle stanna erbjöds flera nya hyresavtal. I avtalen ingick bland annat en hyressättning baserad på omsättningen, så kallade rörelsehyror. Detta innebär att hyresnivån baseras på företagets inkomster. När det går sämre så betalar man mindre, och vice versa i goda tider. Det låter rätt och rimligt. Men det avgörande är procentsatsen, och den sattes till 12 procent.

Problemet är inte avtalsformen utan själva procentsatsen. I praktiken innebär avtalet en radikal höjning av hyrorna.

Tolv procent är skyhögt. Omsättningshyror måste sättas i relation till vilken verksamhet det handlar om och dess möjligheter för lönsamhet. Dessutom måste nivån sättas i relation till gängse branschstandard. Att hamna över åtta procent är mycket ovanligt. Hyran Higab framlagt som ett ultimatum är alltså så hög att det sannolikt automatiskt leder till att de tackar nej - annars riskerar de att gå i konkurs.

Dessutom kommer det att finnas krav på specifika öppettider, men exakt vilka dessa öppettider är vet inte verksamheterna än. Hur ska de kunna acceptera ett avtal där centrala delar inte är specificerade? De omöjliga kontrakten riskerar också att leda till en kostsam process för båda parter i hyresnämnden. Detta eftersom kontraktet är oskäligt på fler än ett sätt.

Frågan kokar åter ned till detta: Vilket uppdrag har egentligen Higab från den politiska styrelsen? Är deras uppdrag att pressa varenda krona som går från verksamheter som fyller en viktig roll för turismen och som förvaltare av kulturhistoriskt viktiga funktioner i Göteborg? Har Higab, via sin vd Christer Svärd, mandat från styrelsen att agera på ett sådant vis, denna gång medelst avtal som handlarna inte kan acceptera, som gör att de nuvarande verksamheterna lämnar Feskekörka?

Higab har en allvarlig målkonflikt. Å ena sidan ska de bevara Göteborgs historiska byggnader och kulturhistoria. Å ena sidan ska de agera vinstdrivande bolag. Ibland går det ihop, och ibland, som vi har bevittnat med Feskekörka, går det inte alls. Det här problemet förblir olöst. Men det är ett stort problem som kräver långsiktigt arbete. Det omedelbara problemet är att det kommunala bolaget inte är moget uppgiften att förvalta våra gemensamma tillgångar.

Före jul ska de handlare som fått erbjudandet acceptera. Annars sägs hyresavtalen upp. De som trodde att allting var löst i oktober och att framtiden för verksamheterna i Feskekörka var säkrad får tänka om. De enda som kan vända det här nu är Higabs styrelse, det vill säga göteborgarnas representanter gentemot bolaget.