Något av det finaste en politiker kan säga är de fyra orden: "Jag har tänkt om". Ett fåtal ord som innebär att han eller hon erkänner ett fel, har tänkt till och intagit en ny ståndpunkt.
Det var i en intervju med SVT som migrationsministern Morgan Johansson (S) svarade så i samband med att han fick frågan om varför Socialdemokraterna numera förordar språktest för medborgarskap. Ett förslag som, alltsedan det lanserades av Liberalerna för 19 år sedan, anklagats för att vara främlingsfientligt och populistiskt av Socialdemokraterna.
Johansson förklarade i intervjun varför han nu ansåg det vara bra politik med orden "i det läget när vi har ett stort integrationsproblem, och det har vi faktiskt, då måste man skilja på balansen mellan rättigheter och skyldigheter". Men den nyvunna insikten saknade en viktig ingrediens: Hade Sverige inte ett stort integrationsproblem innan regeringen 2019 enades om att på sikt införa ett språktest?
I Europa är det enbart tre länder, däribland Sverige, som inte har någon form av språktest för att bli medborgare. Det är i Europa en, på det stora hela, okontroversiell fråga. En viktig anledning till att Sverige avviker är att snart sagt varje förslag som inbegripit någon form av kravställande gentemot nyanlända av Socialdemokraterna anklagats för att vara främlingsfientligt.
På frågan om politiken som han kritiserade för att vara främlingsfientlig fortfarande var klandervärd hade Johansson inget bra svar. Det är uppenbart att Johansson inte vill förklara spårbytet.
Det är naturligt att omvärdera sina ståndpunkter och politik ibland. Men kärnfrågan, som Johansson håller tyst om, är den om migrationsministern motvilligt nu driver främlingsfientlig politik för att han anser det vara det enda rimliga? Eller var det så att Johansson aldrig ansåg att språktest var särskilt främlingsfientligt, men insåg att det var en effektiv anklagelse att använda mot sina borgerliga meningsmotståndare?
Det underliga är att Socialdemokraterna, som i tuff konkurrens med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, hör till de partier som mest entusiastiskt gripit efter anklagelsen om främlingsfientlighet, nu på område efter område bejakar den politik som tills nyligen ansågs var främlingsfientlig, rasistisk eller fascistisk. Och så har det egentligen varit sedan hösten 2015 då Socialdemokraterna på bara några veckor bytte uppfattning från öppna gränser till vittgående gränskontroller.
Den här ryckigheten, både i tanken och i språket, har gjort stor skada för Sverige. Det har nämligen inneburit att det har varit svårt att diskutera sådant som migration, dess omfattning, hantering och dess inverkan på Sverige - utan att de politiska förslagen sorterats in under ond-god-axeln.
Tillståndet har splittrat och fördummat svensk politisk debatt samtidigt som integrationsproblemen förvärrats. Rädslan för att anklagas för att vara främlingsfientlig har varit så omfattande att det har skapat en tystnadskultur inom den offentliga förvaltningen. Tonen för samtalet, den satte politiker som Johansson.
Utöver språktestet, som har blivit en självklarhet för Socialdemokraterna, har partiet både nationellt och i Göteborg låtit väljarna förstå att svensk migrationspolitik är ohållbar.
I GP skrev nyligen kommunalrådet Jonas Attenius (S) om hur en "ohållbar migration sviker både invandrare och svenskar." Attenius fortsätter med orden att de några hundra personer som Göteborg tog emot 2021 är "lagom", men "kontrollen behöver bli starkare" eftersom "människor utan laglig rätt att vara i Sverige, arbetskraftsinvandrare och inflyttade asylsökande medför att invandringen går från rimliga hundratal till ohållbara tusental."
Hur blev vad som i praktiken låter som en nollvision för migration Socialdemokraternas linje? Även i denna, i jämförelse med språktestet, betydligt viktigare fråga saknas svar över hur den socialdemokratiska omvändelseprocessen gått till.
Morgon Johanssons ord "jag har tänkt om" må framstå som ödmjuka och statsmannamässiga. Men de skymmer det faktum att partiet gjorde det till en av sina främsta grenar under mer än ett decennium att anklaga alla de som förordade sådan politik, som nu alltså är Socialdemokraternas, för att vara demokratifientliga, rasister och fascister.
Socialdemokraternas hållning verkar vara att politiken är främlingsfientlig när oppositionen driver den, men kan per definition inte vara det när de själva står bakom den.
