Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Låt våra barn med autism få studiero

Barn med autism har extremt stora behov av struktur, tydlighet och kontinuitet. Förändringar kan vara ödesdigra. Göteborgs kommun vill nu rent fysiskt inkludera dessa barn i vanliga klasser. Det är en inkludering som i praktiken riskerar bli en exkludering i alla andra sammanhang, skriver Madelein Larsson Wollnik, Attention.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

2009 skrev jag en frustrerad debattartikel i GP om hur en viss stadsdel misshandlar barn med autism genom upprepade förändringar och försämringar av deras grundskoleverksamhet. De allra flesta vet i dag att förändringar som regel leder till svår ångest för barn med autism. De här barnen behöver struktur, tydlighet och kontinuitet för att känna sig trygga i sin skolgång och i sin vardag över huvudtaget.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Jag skrev att när man gjorde den typ av förändringar och försämringar så gick det att jämföra med att ta insulin från en diabetiker eller en blindkäpp från en icke seende. Struktur, tydlighet och kontinuitet är de här barnens chans att förstå omvärlden, att göra den begriplig nog att vara värd att ödsla tid på.

De flesta mobbas

82 procent av alla barn med autism blir utsatta för mobbing (S Beijerot). Det är en av anledningarna till att så många barn med autism trivs så bra i SU-grupper (särskilda undervisningsgrupper). Det är bättre att ha fyra kompisar i en klass på fem än att inte ha någon kompis alls i en klass på 30. För barn med autism kan just särlösningen faktiskt vara det som är den inkluderande lösningen eftersom då finner man en gemenskap där man får vara precis som man är, ingen skrattar åt dig, ingen slår dig, ingen fryser ut dig.

2006 gjorde man stora förändringar i den stadsdel som stod för skolgången till barnen i min artikel. 2009 gjorde man åter igen stora förändringar och 2012 började en oro gro hos oss som har barn i just den här stadsdelen, för då var skolinspektionen där och påtalade organisatoriska brister. Det var inget egentligt fel på undervisningen, de flesta barnen nådde målen och alla verkade må riktigt bra.

Nya förändringar

2012 påbörjades det som för oss (familjer med barn i behov av särskilt stöd placerade i stadsdelen Askim/Frölunda/Högsbo), blev till nästa kris nu år 2015. Nu kommer nämligen den största förändringen hittills och den pågår inte bara i nämnda stadsdel utan i hela kommunen.

Den förändring som håller på att ske innebär att man drar ner på särskilt stöd och vill inkludera barn i behov av stöd i vanliga klasser. Problematiken här ligger i att man definierar inkludering som att placera någon rent fysiskt i en klass utan att se att det finn stora behov av att stötta. 

När det gäller Askim Frölunda Högsbo har man börjat montera ner G-verksamheten (den verksamhet som tidigare verkat som specialskola stadsdelsövergränsande för barn med autism och normalbegåvning) genom att i höst flytta hela högstadiet till Hovåsskolan. Detta på grund av kritik man fick från skolinspektionen 2012. Att gruppinkludera på det sättet är inte att se till varje barns behov. Man lägger dessutom ner LSS-fritids för de äldre på skolan och vill i stället skicka barnen till en extern verksamhet i Billdal. Vad hände med närheten till hemmet där?

Märker ni mönstret? Var tredje år har våra barns struktur, tydlighet, kontinuitet ifrågasatts huruvida den är nödvändig eller inte. Alla måste tydligen platsa i mallen för Göteborgs kommun vill inte ha avvikelser.

Högt pris

Om inte de här barnen får den trygghet de behöver i skolan kommer de kosta samhället en förmögenhet i framtiden. Den personliga kostnaden kan vara så hög att man väljer att ta sitt liv. Det här är ingenting vi kan blunda för, det har hänt förut och det kommer att hända igen så länge pengar går före barns trygghet och hälsa.

Jag är förälder, jag har mer än ett barn i behov av särskilt stöd. Samtliga skolår har jag fått bråka mig till det stöd som mitt barn varit i behov av. Men jag är inte bara förälder, jag är engagerad intressepolitiskt och det går inte en dag utan att jag möter andra föräldrar vars barn far illa i skolan. Varför? Barnet har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och platsar inte i mallen eller faller utanför skolans budget.

Det räcker nu

Det får vara slut på det här nu. Någon måste hållas ansvarig för att förstöra våra barns chanser till en någorlunda framtid. Misslyckas du i skolan kommer du definitivt att misslyckas i arbetslivet. Misslyckas du i arbetslivet kommer du bli en ekonomisk belastning för samhället. Staden menar att de följer skollagen men har samtidigt inga problem med att bryta den.

Som representant för en intresseorganisation har jag tillsammans med andra försökt hålla dialog på ett rumsrent sätt efter en planerad struktur men när Staden säger det vi vill höra och sedan gör tvärtom då har de tappat mitt förtroende samt många med mig och det är inte gratis att få tillbaka det. När ett så kallat samarbete bara visar sig vara ett spel för kulisserna då funderar vi över om det är värt att resonera över huvud taget?

Våra barns framtid är precis lika viktig som att du som beslutar får behålla din lön genom att hålla budget. Våra barn är människor, de är inte något man kan låtsas som att de inte finns för att slippa röda siffror i sin halvårsbudget.

Gör om, gör rätt!

Madelein Larsson Wollnik

ordförande Attention Hisingen Kungälv

ledamot Riksförbundet Attention och mamma till sex alldeles briljanta barn