Uppmaningar om att använda allergisäkrade tårtor vid så kallad tårtning florerar i kyrkliga sammanhang i olika sociala medier. Att tårta någon är lite lagom, men en tårta i ansiktet kan döda eller allvarligt skada en allergiker. Därför har jag tagit reda på att det på riktigt går att få snälla tårtor på ett kondis i gamla stan, skriver en prästkollega på sin blogg. Och detta kan ju verka rymma en viss pastoral omsorg om en annan människa. Prästen kan tänka sig att tårta någon men vill samtidigt inte riskera att personen i fråga skadas. Nu verkar oron enbart handla om att personen ska skadas fysiskt. Får offret för attacken en allergisk reaktion kan ju den goda och omsorgsvisande förövaren klandras, kanske hållas ansvarig för kroppsskada eller något ännu värre.
Men nu består ju, vilket också en präst vet, en människa inte enbart av en kropp. Vad händer i själen hos en människa som förnedras? Vid sidan av att säkerställa att tårtan inte innehåller laktos, nötter eller gluten borde den tårtningslängtande prästen alltså också kolla upp att objektet för angreppet inte lider av någon tillfällig eller permanent själslig känslighet som gör att han eller hon är särskilt sårbar för offentlig förnedring. Har personen mobbats under sin skoltid? Står personen just nu i en känslig situation privat eller på jobbet? Är han eller hon deprimerad? Kommer en förnedrande tårtningshändelse att göra individen särskilt ömtålig inför framtida svåra situationer i familjen eller andra sammanhang? Hur känns det för eventuella barn att någon gjort så där mot pappa eller mamma? Och hur är det, för att ställa en banal fråga, med kläderna? Bär personen något klädesplagg eller smycke som han eller hon tycker mycket om? Kommer kanske allt personen har på sig vid tårtningen att bli negativt laddat och därför omöjligt att ha på sig efteråt? Kommer platsen det händer på att förknippas med oro och obehag för lång tid framåt?
Detta kan naturligtvis ingen utomstående person avgöra. En del människor verkar tåla allt, andra kröks av till synes små motgångar. Sårbarhet syns inte alltid utanpå. Men att en präst bara bryr sig om och oroar sig för eventuella allergiska reaktioner förvånar. Denna önskan om att förnedra själen utan att riskera kritik för att ha orsakat kroppsliga skador tyder på likgiltighet inför andra människor. Och brist på respekt inför människans rätt att inte kränkas. Att förhärligande och banalisering av övergrepp kan fortgå vecka ut och vecka in i sociala medier utan att någon i kyrklig ansvarig befattning visar ledarskap och försöker få till stånd ett samtal om rimliga värderingar är också förvånande. Det kanske krävs att en biskop blir tårtad för att det samtalet ska komma igång.
Den som blir utsatt för ett övergrepp har naturligtvis ingen insikt i tårtarens goda, fina och pastorala hänsynstagande, som består i att attackera med en allergisäkrad tårta. Om någon vill förnedra mig så finns väl ingen anledning att tro att den personen visar mig omsorgen att ta hänsyn till eventuella allergier? Till sist handlar förnedringen om just detta: att min värdighet ligger i en annan människas händer och att denna människa inte vill mig väl. Tårtan kan vara fri från nötter. Grädden som fläckar ner kappkragen kan vara laktosfri. Men det kan inte den som utsätts ta för givet. Finns det verkligen några snälla tårtor?