Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Kvinnorörelsen en väg till frihet i Iran

Den gröna rörelsen i Iran är inte en väg bort från den islamistiska regimens brutala förtryck. Det är däremot kvinnorörelsen, skriver Parvin Kaboly, vice ordförande Women’s liberation in Iran.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Protesterna efter presidentvalet i Iran förra året var ett tillfälle som folket i Iran utnyttjade för att visa sitt missnöje med den islamistiska regimen. Den har med järnhand kontrollerat landet sedan revolutionen 1979. Protesterna som pågick trots regimens brutalitet skiljer sig markant från tidigare; den kvinnliga närvaron.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Kvinnor och den islamistiska regimen har aldrig gått hand i hand. Redan den 8 mars 1979 demonstrerade en halv miljon kvinnor på Teherans gator då de befarade det värsta med islamister vid makten. Sedan dess har kvinnor och de frågor de ställer blivit en daglig plåga för regimen.

Brutala brott mot kvinnor

Införandet av olika sharialagar i Iran och den brutalitet som krävs för att införa dessa har gjort regimen ökänd för könsapartheid. Sociala begränsningar, stening till döds för utomäktenskapliga sexuella relationer, sänkt giftermålsålder för flickor, vårdnaden av barn som tilldelas män vid skilsmässor och mycket annat är brott som begås mot kvinnor.

I dag, 31 år efter revolutionen har kvinnorörelsen blivit en maktfaktor – trots regimens våld i form av avrättningar, publika steningar och hängningar. Detta visade sig inte minst efter protesterna mot valet. Ahmadinejad i regeringen valde förgäves två kvinnliga ministrar för att dämpa bilden av sin fanatism.

Det är ingen tvekan om att Iran är på väg mot stora förändringar. Frågan är vilka?

Det tycks som om den gröna rörelsen är det enda möjliga alternativet. Men äpplet faller inte långt ifrån päronträdet. Mosavi, i spetsen för de gröna, var en av dem som grundade den islamistiska makten och främjade könsapartheid.

Den kvinnliga rörelsen kräver mänskliga rättigheter. Men det är omöjligt att förena mänskliga rättigheter med sharialagar och ett system baserat på kvinnors underlägsenhet.

Radikal potential i kvinnorörelsen

Därför är det viktigt att betona den radikala potentialen som finns i kvinnorörelsen i Iran. Den är en del av det progressiva och sekulära folkupproret och varje förändring och förbättring av kvinnors situation hänger ihop med en förbättring av det allmänna sociala och ekonomiska läget i Iran. Detta går inte ihop med de planer och manifest som den gröna rörelsen har.

Nu är det bara några månader kvar till årsdagen av folkupproret efter valet. Många arresterades och många arresteringar är på gång. Många av demonstranterna är avrättade men fler väntar på avrättning. Många har försvunnit och blivit våldtagna i fängelser. Men det folkliga upproret och den kvinnliga revolutionen är långtifrån kvävd. Nya stora demonstrationer och protester är på väg. Kvinnorörelsen behöver nu stöd av sekulära krafter världen över.

Parvin Kaboly

vice ordförande Women’s liberation in Iran