Werner, Weiss: Storföretagens svarta bok

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Den som går på etisk shoppingrunda med Storföretagens svarta bok som vägledning kommer troligen hem tomhänt eller med ett tilltufsat samvete. I den nya upplagan av sin bok från 2001 visar Klaus Werner och Hans Weiss att utsugning, korruption och hänsynslöst utnyttjande inte är något som ett fåtal skurkföretag ägnar sig åt. Det är själva livsluften i den företagsstyrda globaliseringen.

Bokens branschgenomgång, från olja till leksaker, är en plågsam katalog över hur förtryck och brutal utsugning är så integrerade delar av världsekonomin att de inte går att välja bort av aldrig så medvetna konsumenter. Även det mest rättvisemärkta kaffe transporteras med hjälp av olja från skrupelfria bolag, bokförs på datorer som innehåller metaller som utvinns av barnslavar och betalas via banker som är inblandade i ränteutplundringen av fattiga länder.

ANNONS

En hel del av deras exempel är välkända, som Shells delaktighet i övergreppen i Nigeria eller sportföretagens utnyttjande av slavlika arbetsförhållanden i Asien. Annat är avslöjande, som i reportage där Werner och Weiss, genom enkel "cyberwallraffing", visar hur en högprofilerad koncern som Bayer inte drar sig från att göra affärer med råvaror från delar av Kongo som är ökända för barnarbete och slaveri eller får klinikchefer att, mot löfte om rundlig personlig ersättning, ställa psykiatripatienter till förfogande för oetiska läkemedelsförsök.

Trots att "uppförandekoder" numera lyfts fram i de flesta storföretags presentationsmaterial tycks de mer vara en post i reklambudgeten än en drivkraft till förändring. För sömmerskorna hos Asiens anonyma märkesklädestillverkare kan de rentav förvärra villkoren; när de stora koncernerna kräver bättre förhållanden i fabrikerna men inte är beredda att höja inköpspriserna finansieras kraven med sänkta löner. Trots att det bara skulle kosta någon krona på en tusenkronorssko att ge den som syr en lön att leva på strider det helt mot marknadens logik. Det är ju just låga löner och frånvaro av fackliga rättigheter som drar till sig företagen. Därför innehåller uppförandekoder sällan något om anständig lön och framför allt inget om det enda som i längden kan garantera arbetsvillkoren: rätten till facklig organisering.

ANNONS

Förutom raden av exempel på hur våra välkända storföretag beter sig när de hoppas att ingen ser, knyter Werner och Weiss samman företagens agerande med skuldfällor och mutskandaler, genetiska plundringståg och handelsavtal, klimatfrågor och lobbyism och annat som den globala rättviserörelsen tagit upp. Det blir en välskriven och översiktlig, om än inte så djuplodande, grundkurs i hur dagens globalisering fungerar.

Som så ofta blir det också mer en beskrivning av problemen än en lösning. Tydligt illustrerat i de 52 företagsporträtt som utgör bokens sista tredjedel där de enda råd vi får är att skriva till företagsledningarna. Med författarnas skildring av samma företags agerande i färskt minne känns det inte direkt som om detta skulle få dem att darra av fasa.

ANNONS